Antika gatlyktor (i ordets egentliga bemärkelse)
|
"Lyktor" som dessa är trots sin opraktiskhet ständigt populära
och masstillverkas konstant i ett otal modeller "inspirerade" av gamla lyktor
från svunna århundraden. De har blivit något slags kulturellt
allmängods. Formgivningsmässigt kan de också sägas ha en
legitim plats i den vedertagna konsthistorien. Därmed har de också
blivit lite för "mainstream" för elmuseet - mitt jobb är redan
gjort.
Men i takt med nytillverkningen grumlas historieskrivningen då nytillverkningarna gör sitt bästa för att ansluta till den gamla stilen medan verifierbart tidiga exemplar saknas för studier. Hur de tidiga lyktorna egentligen såg ut hamnar i skuggan. Därigenom riskerar de gamla lyktornas egenvärde att urvattnas då intresset kommit att mer handla om arketyper än konkreta tillverkningsmodeller. Man kan dessutom anta att även gamla lyktor från elektricitetens barndom till stora delar var efterlikningar av äldre fotogen-/gaslyktor. Deras prioritering i elmuseet blir därför låg. Jag kommer att fortsätta lägga ut bilder endast i den mån jag får vetskap om genuint gamla exemplar. Jag tror i skrivande stund att just de här avbildade tillhör fåtalet originallyktor som finns bevarade. Med reservation för vilseledning. Om man idag vill ha chans att hitta gamla lyktor bör man nog rikta sökarljuset mot privata ägor. Gatukontoret på flera orter har också enstaka exemplar undanlagda. I gatumiljö har de med få undantag försvunnit för ett halvsekel sedan. Där lyktor idag står i det offentliga rummet (relativt vanligt), har de i många fall återinstallerats - flera gånger om - kring "känsliga" kulturmiljöer. Därmed rör det sig ofta om nytillverkade kopior då gamla exemplar helt enkelt skrotats sedan länge. Ur belysningssynpunkt lämnar lyktorna en hel del att önska. En mer bländande konstruktion är svår att tänka sig. Å andra sidan är det en del av poängen då de passar bra där man vill ha rumsljus och belysta fasader och lövverk. Bland de nytillverkade finns en modell jag tycker är mycket lyckad - Philips "Montmartre" - med ny teknik under skalet och urladdningslampa i "taket" med bra riktverkan utan bländning. Ska man eftersträva gammalt utseende ska egentligen lampan komma underifrån men man behöver kanske inte slaviskt följa den regeln när det gäller helt nytillverkade modeller.
Lyktor i Uppsala:(med gamla anor, om än moderniserade/renoverade)
Lyktor i Västerås:
Denna stolpe och ett syskon stod under tidigt 1900-tal på Stora Torget i Västerås.
De flyttades till Vallby friluftsmuseum 1960. Endast armaturer bytta sedan
hundra år tillbaka. Kan tidigare ha haft båglampor i globutförande.
Tysktillverkad. Foten är märkt: Västmanlands Fornminnesförenings årsskrift XLIII 1961 (100 år 1861-1961), verksamhetsfält året 1960 (Henry Simonsson), s. 42, anger: "Mitt på Vallby-torget reser sig den höga trearmade lyktstolpe, som tidigare haft sin plats på Stora Torget i Västerås."
Lyktor i Norrköping:
|
 Den högra bilden från Bilder från förr av gamla medlemmar i Fotografiska Föreningen i Malmö. Nedanstående från Stockholms Stadsarkiv
Denna Lux-lykta tillverkades även i en variant för hängande montage, med en avslutande kula i botten - den monterades då hängande under en metallarm med hissanordning á la flaggstång, från toppen av en trästolpe. I den skepnaden kunde den ofta ses kring järnvägen under tidigt 1900-tal. Sedermera byttes armaturen ut mot modernare varianter i samma hissarm, i vissa fall blev det ett provisorium i form av en ensam glödlampa vilket framgår av gamla bilder.
Ett unikum: En tidig originalmodell och föregångare till de glober som blivit vardagsmat under följande decennier, ofta försedda med gallerskål på pittoreskt vis. "Ekvatorn" har här en funktion - glasgloben är tvådelad där den undre halvan, fäst i en järnring, går att fälla ned vid lampbyte. (Låsbygeln saknas eventuellt och man har här i efterhand använt ståltråd för att hålla skålen uppe). Konstruktionen är troligen en följd av 1910-talets vakuumlampor med stora glober, som inte gått att trä genom ett mindre hål! Väggarm av ornamenterat smidesjärn. Obs att väggfästet ej är helt vinkelrätt utan följer stenblockets lutning! Armaturen är alltså ritad för denna byggnad. Så ovanlig att den enligt mig är ett museiobjekt som knappt borde sitta utomhus.
|
