Västanfors gamla kraftstation (Västanfors I)

Kraftstationen byggdes 1899-1900 av Fagersta Bruk för att förse ett nytt götvalsverk med energi. I en luftledning fördes elkraften till bruket. Den är en av de sista i landet som utfördes efter äldre principer, med vertikalaxlat maskinarrangemang, i en tid då horisontalaxlade aggregat av kontinental/amerikansk modell började bli vanliga. Västanfors I är i dag landets minst förändrade kraftverk av den äldsta typen och har ett mycket stort musealt värde. Det var landets mest välrenommerade ingeniörsbyrå, Qvist & Gjers Konstruktionsbyrå för Bruks- och Vattenverks-Byggnader i Arboga, som ritade stationen. Firman var ledande när det gällde utbyggnaden av kraftverk i vårt land. Byggnaden fick en utformning som var vanlig för Qvist & Gjers kraftverk. Väggarna är utförda med murverk i rött tegel. De fyra turbinerna, två kraftturbiner och två magnetiseringsturbiner, konstruerades av Qvist & Gjers och levererades från Brevens Bruk i Närke 1899. Magnetiseringsturbinerna behövdes för att ombesörja rotorlindningens magnetisering som reglerar utspänningen från statorn. Turbinlöphjulen i kraftverket är så kallade francishjul. Dessa ålderdomliga turbiner har bevarats intakta och gör att kraftverket i dag är unikt. Turbinerna gav 175 hk vardera. Generatorerna tillverkades av Allmänna Svenska Elektriska AB, ASEA, som startade sin verksamhet 1891. De är s. k. Wenströms patent, konstuerade av Jonas Wenström, vars patent gav upphov till ASEA, och är trefas växelströmsgeneratorer direktkopplade till turbinerna, 107 varv/min, 50 perioder per sek, 2080 V. Fallhöjden vid kraftverket är 4,5 m. Inne i byggnaden kan man se ASEA:s gamla symbol, den så kallade svastikan eller hakkorset - också det en symbol för energi. ASEA bytte symbol 1933. Tekniken på detta område utvecklades snabbt, men Västanfors kraftverk fick behålla sin ursprungliga inredning. Stationen bevakades hela dygnet. I början gjordes varvtalsregleringen för hand men 1905 installerades en regulator som automatiskt reglerade inställningen på turbinernas ledskenor. På instrumentpanelen övervakade arbetaren stationens produktion av elektricitet. Årsproduktionen var cirka 2,5 GWh. Antalet driftdygn var ofta 365 per år. "Den gick så snällt", har en av de gamla arbetarna berättat. 1949 lades driften ned och redan då ansåg bruksledningen att anläggningen var värd att bevara för framtida museala ändamål. Ett nytt kraftverk byggdes bredvid det gamla, som fick stå kvar med all sin inredning. Det gamla kraftverket är av Riksantikvarieämbetet klassats som ett av de tio mest intressanta i landet. Kraftverket ingår i Ekomuseum Bergslagen. Så här gick det till: Genom inloppskanalen (1) förs vattnet ner i turbinsumpen (2) under kraftverket. I sumpen sitter turbinerna som roterar av vattnets kraft. Den mindre magnetiseringsturbinen (3) driver magnetiseringsgeneratorn (4). Den större kraftturbinen (5) driver i sin tur kraftgeneratorn (6). Kraftturbinens varvtal regleras automatiskt av varvtalsregulatorn (7). På instrumentpanelen (8) finns utrustning för kontrollen av kraftproduktionen. I utlopps-kanalen (9) forsar vattnet ut under dammluckorna. Källor: skylt samt informationsblad om kraftverket, Ekomuseum Bergslagen. Ekomuseum Bergslagen skriver också: Utvändigt har byggnaden dekorativa detaljer med två murskift av hårdbränt tegel samt ankarslutsattrapper i smide formade som blixtar, en symbol för elektrisk kraft. -Jag får förutsätta att det stämmer även om jag inte själv såg dessa ankarslut. Blixtformade ankarslut finns däremot på Trångfors kraftverk (byggt 1898-1899).

"Från sump till vind": (Foto: John Eklund där ej annat anges) Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Och den snurrar! Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Foto: Niklas Biedermann Varning för getingar