Byggnad i 1920-talsklassicism med omisskännliga drag av ett grekiskt tempel. Här finns t ex tympanon, pilastrar, tandsnittsfris och rikt profilerade kornischer. Den arkitektoniskt kanske mest genomarbetade uppströmsfasaden i svenskt kraftverksbyggande.
Ett av alltför få exempel där den ursprungliga belysningsinstallationen finns kvar vid sidan av de moderna lysrören. I taket kröns ventilationsgallren(?) av (troligen) AGA-ASEA:s spegelarmatur i brunoxiderad plåt - en modell vars form sannolikt inspirerats av AGA:s tidiga acetylenbelysning för järnvägsvagnar. Övriga lågspänningsinstallationer utrivna, inklusive kontrolltavlorna. Det kompenseras dock av interiörens många bevarade träinslag i form av skåp och dörrar.
Kraftverket finns dokumenterat i Lasse Brunnström & Bengt Spade: Elektriska Vattenkraftverk (1995, Riksantikvarieämbetet) varifrån de två första styckena ovan samt merparten av detaljuppgifterna nedan är hämtade. (I boken saknas uppgift om att G1:s tillverkare är Elektromekano.)
|
Byggherre: Gävle Stads Elektricitetsverk Projektör: ing. G. A. Jernberg, Gävle Arkitekt: Gunnar Wetterling, Gävle Underbyggnad av betong, överbyggnad troligtvis av slaggtegel, plåttäckta sadeltak. Balkong och serviceutrymmen vid ena gaveln, vidbyggt luckhus.
Fallhöjd: 7,0 m |
Annons i Aseas Tidning nr 8, augusti 1925
