Vattenfalls vägbelysning vid kraftverk

- Elektroskandia ytterarmar med SEV/SEW/SEG-armaturer

Vägbelysning kring 1930-talet utfördes ofta med ytterarmar och SEW-armaturer från Elektriska Aktiebolaget Skandia monterade på trästolpar - framförallt kring småbebyggelse där den sirliga utformningen smälter väl in. Skandias huvudkatalog 1934 innehåller många varianter av dessa. Föregångare under decennierna innan var vanligen snarlika rörarmar med (ofta tysktillverkade) porslinssocklar med emaljskärmar, ofta med en U-formad kupa ("stallglas").

Även Statens Vattenfallsverk brukade installera dessa som vägbelysning i miljön kring kraftverk byggda under 1930-1940-talet. Då belysning inte tillhört kärnverksamheten, har dessa trevliga belysningsanläggningar uppenbarligen inte moderniserats i samma nitiska takt som de flesta stadsnät så än idag kan man se en och annan vid dessa kraftverk vilket ger miljön ett pittoreskt skimmer. Men det mesta har ersatts. Bilderna är tagna i sådana kraftverksmiljöer. Tips är som alltid välkomna!


Skandia ytterarm SU 426 med 36 cm diameter SEW-armatur (SEW 361?) - glödljusarmatur med emaljerad plåtskärm och svängd svanhals på trästolpe. Detta ex. kantade vägen till en kraftstation i Medelpad. Kraftverket byggdes c:a 1939-1942, därav datering. Man kan tänka sig att vägbelysningen tillkom i slutskedet, dvs. 1942. Byttes mot opersonliga gatuarmaturer i tunnplåt med plastlock på 1980-talet. Ett fåtal exemplar finns än så länge bevarade i kraftverksmaskinistens dödsbo samt en i mitt elektriska museum.

Monterad på järnstolpe formad som "ett upp-och-nedvänt J" eller "metkrok" gör dylika armaturer fortfarande nytta i några få städer, främst Visby men ända in på 2010-talet även i Östersund centrum och Engelska Parken i Uppsala.

C:a 2015 upptog dagens Elektroskandia nytillverkning av en trogen kopia, som fått ursprungsnamnet SEW. Lackerad istället för emaljerad men i trogen ursprungsform. Det känns som ett steg framåt även om hus- och tomtbelysning för privatbostäder länge har inspirerats av liknande modeller. På IKEA kryllar det av diffusa efterlikningar men originalen är i en annan klass med gedigna material som håller många decennier.
Elektroskandia - SEW 30 Svart

Anekdot: Det berättas om den gången en reparation skulle utföras på en stolpe vid en kraftverksdamm och kraftverksmaskinisten stod under stolpen medan reparatören backade med sin bil. Nu föll det sig inte bättre än att han råkade köra in i stolpen, varvid de rostätna delarna lossnade, satte fart nedåt och träffade maskinisten rätt i flinten. "Huvva - först kom lampan, sedan lamphållaren..." Det kan inte ha varit skönt eftersom lamphållaren, som är av gammal god kvalitet, gjord av gjutjärn och porslin, väger uppåt ett halvt kilo.


Skandia ytterarm UDU 350 + armatur SEW 301. Den enda armatur från c:a 1942 som sparades vid utbytet under mitten av 1980-talet vid en vägkorsning i närheten av ett kraftverk. Dessa stolpar kantade grusvägen över kraftverksdammen och matades då med blankledning. Armaturerna var försedda med glasskärm. Blåsiga dagar kunde man höra dem klinga i vinden! Ljusutbytet (200 W glödljus) var mer "mysigt" än effektivt. Ett minne är hur jag som barn fann en nedfallen glödlampa som landat mjukt i vegetationen och fortfarande fungerade. Den hade uppenbarligen skruvat ur sig själv av skakningar när det blåste snålt. Denna sista originalarmatur strålade oförtrutet (med glödljuset ersatt med natriumlampa) ända till 2015 när den osentimentalt ersattes av en modern armatur utan personlighet.


Lackerad järnstolpe vid Hölleforsens kraftverk byggt 1949. Identiska järnstolpar stod vid Torpshammars kraftverk byggt c:a 1938 (bytta på 1980-talet). Stolpen har här en avslutande plugg iskruvad i toppen. Samma sorts plugg förekommer på en annan typ av stolpe, också på bild: Vägbelysning med ASEA-armaturer i Bollnäs, mm


Trästolpsbelysning vid Hölleforsen (1949), med förenklad arm gentemot de decenniet tidigare använda motsvarigheterna. Blankledning på isolatorer (även den närmaste vilket knappt syns i bilden) men driften verkar ha bytts till isolerad ledning, troligen på 80-talet. En liknande Luxal-armatur förekom under 1950-talet och ev. så sent som 1970-talet, något mindre konkav (mer rakt konisk) och tillverkad av mjuk (lättvandaliserad) olackerad lättmetall/aluminium - till skillnad mot armaturen i bild, som verkar vara genuin emaljerad SEW.

Åtminstone plastskärmen lär ha tillkommit senare.


40 cm skärm från järnstolpe enligt ovan (SEW 401?).

notera lamphållaren


Väggmonterad motsvarighet: Elektroskandia VDU 321 - ytterarm med väggfäste och armatur SEW 301. Väggdosan brukar här vara märkt "PATENT" = Skandias patent nr 61224. Kopplingsplinten i dosan verkar vara märkt med Gustavsberg:s logo (ankaret). Det gäller dock bara porslinet.

Snarlika modeller fanns även med glasskärm, se:
Gatlykta med glasskärm