Vägbelysning i Engelska Parken

I Engelska Parken (tidigare Carolinaparken) och kring Uppsala gamla kyrkogård står dessa stolpar av klassiskt 1920-talssnitt och lyser upp tillvaron för flanörer. Ett fint exempel där man tillvaratagit charmen hos gamla modeller. "Det var kul så länge det varade" - runt 2005 byttes "trattskärmarna" mot nya armaturer med inbyggt driftdon och klar plastkupa.

Denna vackra stolpe lär ha formgivits av arkitekten Gustaf de Frumerie och introducerades under tidigt 1920-tal. [Källa: Utomhusbelysning, Lars Starby, Svensk Byggtjänst 1989]. En dubbelvariant fanns också, än mer konstfullt utformad efter sydeuropeiska(?) influenser. En annan ofta använd variant av den tjocka utsmyckade foten (damasken) brukade klassiskt bära stadsvapnet som inskription i serviceluckan och lär nytillverkas idag.

"Trattskärmen", betecknades av Elektroskandia SEV / SEW respektive SEG när den under 1930-/1940-talet försågs med en välvd glasskärm. ("Stockholms Elektricitetsverks modell").

Ritning ur Uppfinningarnas bok, band III: Elektricitetens användning där det står "Vid de i Stockholm använda lampstolparna enligt fig. 205 a och b insättas antingen halvwattlampor på 150 watt eller 200 normalljus enwattslampor och monteringshöjden är 5,5 meter."

I boken benämns stolparna som "billiga och enkla". Idag kan man snarare se dem som en lyx där de står kvar, jämfört med den extrem-funktionalism som dominerar dagens utomhusbelysning.

Replika av både armaturen och stolpen nytillverkas av JOM (Järn i Offentlig Miljö) under namnen "Belysningsstolpe 1" och "Skomakarlykta". Stolpen bygger på en gammal ritning från Stockholms Energi. Armaturerna finns både för vägg- och stolpmontage. De är föredömligt svåra att skilja från gamla exemplar; skillnaderna att titta efter är att skärmens ytterkant på nya exemplar saknar den nedvikta kant om någon halv centimeter som alltid verkar finnas på gamla skärmar. Armaturen är gjord av aluminium-pressplåt, utvändigt gissningsvis infärgad i aluminiets oxidskikt vilket ger en avmattning av den spekulära reflektionen jämfört med gamla skärmar med emalj både in- och utvändigt.


"Tratt"-armaturen infälld under ett utdraget kapelltak. Man monterade dem även på motsvarande sätt hängande, även med glasskärm.


Stolpar i Engelska Parken. Den övre delen av stolparna är inte identisk med 1920-talsmodellen utan kortad. De saknar det gjutjärnsornament vid sektionernas skarvar som "ska" finnas och har synliga insex-skruvar vid böjen. Originalet har också en rörbussning vid skärmen som syns på ritningen och stolparna nedan. Stolparna är delvis nytillverkade av JOM (Järn i Offentlig Miljö) men lär i många fall vara av äldre datum - rost styrker saken och skärmarna var original av emaljplåt fram till c:a 2005, då de skrotades till förmån för nya armaturer med inbyggt driftdon och klar plastkupa.


Liknande stolpar från ungefär samma tid vid Uppsala universitet, med mindre vanlig variant av skärmen som här har fäste i form av tre skruvar för glas- eller plastskärm med passande fläns. Det kan röra sig om en s. k. Luxal-armatur i aluminium från 1950-talet. Stolparna är av allt att döma 1920-tals-original (fotens mönster och rörbussningen vid skärmen).

Se även:
Gatlykta med svanhals,
gatlykta med J-formad stolpe &
Belysning på gjuteribron

Modellen är sällsynt men står ännu på några platser, t ex Östersund centrum och Visby centrum. I åtminstone Visby-fallet rör det sig om 1920-talsstolpar i originalskick. Detsamma gäller några stolpar som än idag står i Stockholm men där har man ofta bytt armaturen under 1990-talet (c:a).


Se Rundvandring i Visby där de står på snart sagt varenda bild och bidrar starkt till den idylliska atmosfären. Den står överallt i Visbys innerstad. Gotlands elektrifiering kom igång på allvar först 1953 då en kabel lades från fastlandet. Dessförinnan fanns el endast i begränsad omfattning men elektrisk gatubelysning fanns där redan under tidigt 1900-tal.

Dokument från Gotlands kommun:
WisbyStrövets förnyelse
- Från Port till Port - Förnyelse av Adelsgatan - övre Hästgatan Visby Arkitektgrupp AB (2001)
Stolptypen benämns där som "Visbyarmatur" / "typ Ett" / "Ettor".

Enligt texten skulle armaturerna bytas på Södertorg och Klockarplatsen vilket kan vara gjort under 2002.

Utdrag:

BAKGRUND/NULÄGE: Befintliga belysningsstolpar, typ Ett, är enhetliga i hela innerstan, vilket är unikt i landet. De ger dåligt ljus men har historiskt värde som den första modellen för offentlig elektrisk gatubelysning. (...)

[Johns fotnot: Instämmer helt i dess historiska betydelse. Dock fanns även tidigare modeller som idag är utrotade. Även i Visby ersatte stolparna äldre modeller (båglampor) när de installerades redan under 1920-talet. (Källa: bildstudier RAÄ KMB)]

MÅL: En behaglig ljusmiljö, som känns trygg även på mörkaste årstid och när minst antal affärer är igång. Befintliga belysningsstolpar typ Ett behålls i princip.

ÅTGÄRD: Prov med alternativa ljuskällor genomförs för eventuellt byte till vitare ljus (med bibehållen energiåtgång). Befintliga Ettor justeras/repareras. Idag finns stolpar från flera generationer längs gatan. Komplettering med gamla alternativt nytillverkade stolpar av ursprungsmodell. På torg och platser ersätts ettorna med "lyktor", fristående på Södertorg och vid Söder- och Österport, samt på stolpar invid vägg på "Klockarplatsen" och Wallers plats Nuvarande skyltprogram ersätts med ett "Skylt och ljusprogram". I dialog med affärs- och husägare ses övriga ljuskällor över (skyltfönster, entréer etc.). Det finns ett femtiotal entréer som kan förbättras vad gäller belysningen, liksom några affärsskyltar. Se vidare separat Belysningsutredning av Monica Säter, Ljushögskolan.