Gatubelysning på Norrbro

Norrbro, Stockholm: På första parkett utanför kungliga slottet, på platsen där en gång Sveriges första elektriska gatubelysning installerades i elektricitetens barndom, står stolptoppsarmaturer i tidig funkismodell med lätt konisk glasskärm under en hatt uppburen av tre armar. De ritades 1928 av arkitekten Kurt von Schmalensee,^{1, 2} året innan han blev stadsarkitekt i Norrköping. (Faktiskt förekom armaturen senare även i just Norrköping - kanske ingen slump?) ³ 1928 var också året för utställningen "Ljuset i människans tjänst" i Liljevalchs konsthall och armaturen är onekligen ett barn av sin tid - spädbarn får man kanske säga som sprungen ur de tidigaste funktionalistiska strömningarna då annars lyktstolpar såväl som det mesta annat vanligen försågs med klassicerande ornamentik. Utformningen påverkades av Rådet till skydd för Stockholms skönhet och arkitekten Hakon Ahlberg, som förordade enkelhet och rotationssymmetriska stolpar och armaturer på "måttlig höjd" för platsen, avbländade gärna med liknande princip som PH-armaturerna.² Stolparna är ändå ganska höga med sina 7 meter men ska ses i sitt sammanhang då resliga båglampsstolpar stod på platsen dessförinnan. Efter installationen ansågs det "att man knappast ser dem om dagen" vilket nog ska utläsas som att slottet inte skymdes och skämdes. En ovanlig detalj är att glaset hålls av ett glest metalltrådsnät på samma sätt som ofta var fallet vid gamla båglampglober. Flätningen skulle hindra glasbitar från att falla ned om glaset skulle brista.⁴

Norrbro renoverades 2008-2009 varefter de märkliga koniska stolparna skulle ersättas av kortare varianter. Armaturerna behålls, tack vare Jan Garnerts utmärkta belysningshistoriska rapport (se nedan). Den renoverade Norrbro återinvigdes den 23 januari 2010 med belysningen på plats i all sin forna glans.

Armaturen delar ett intressant öde med ASEA Nr 3979 - en tidig känd förekomst är nämligen vid entrén till Stockholmsutställningen 1930.⁵ Stockholmsutställningen introducerade funktionalismen på bred front i Sverige och ljuset var ett viktigt inslag på utställningen. Stockholms gatubelysning moderniserades kraftigt under 1930-1931 ⁶, varvid bl a ASEAs Nr 3979 och en Siemens-modell ⁷ användes flitigt. Uppenbarligen spreds även denna modell då. Den är sällsynt på andra platser i landet - tipsa gärna.

Värt att notera är att de tre armarna som håller armaturen går innanför glaset! Det verkar närmast unikt för modellen. För att byta glas måste man alltså lyfta av taket...

Under 1930-talet tillkom Elektroskandias modell SEM 312 med snarlikt utseende, därefter följande, ev. från Elektroholm, som verkar ha hängt med många decennier: Stolparmatur med "tak" och glasskärm

Fotnoter:

1. Stockholms Stadsarkiv: Gatubelysningen i Stockholm (web-utställning) (extern länk)

2. Jan Garnert: Norrbro, Gustav Adolfs Torg, Strömparterren - Belysningshistoria och ljusarkitektur (2006).

3. Svenska Vägföreningens Tidskrift nr 4, maj 1944, s. 127 har en bild från "Trafikdagar 7-9 maj 1937" i Norrköping där samma typ av armatur syns.

4. ERA - Elektricitetens Rationella Användning 1928 s. 206

5. En bild tagen sommaren 1930 fångade ett antal stolpar med armaturen utanför entrén till Stockholmsutställningen 1930, vid spårvagnslinje 22 vid Strandvägen (vid senare Ridbanan), inrättad inför utställningen. Bilden finns på s 75 i boken "I Radions Kvarter", Bo Ancker, 1981. Bilden avslöjar också att man vid entrén hängt vita glober parvis i linor mellan stolparna längs mittrefugen. Stolparna (tjocka tresegmentstolpar) uppbar även spårvagnslinjens kontaktledning (sådana stolpar kan ses än idag i Stockholm).

6. Ljuskulturs månadsblad 1931

7. Siemens Sammelliste 1932 (Installationsgerät, Schaltgerät, Leuchten)

Se även "Sverige - Natur och Kultur i gången tid och nutid", 1931 års upplaga (f.d. "Bilder från Sverige").

Armaturerna är helt i original enligt Trafikkontoret. En modul för högtrycksnatrium / metallhalogenlampa tycks dock ha tillkommit.

Samma modell med glödljus väggmonterad på en liten brandstation byggd under mitten av 1940-talet i Stockholm.

En unik bild av buss nr 60 och spårvagn nr 22 intill Stockholmsutställningens huvudentré sommaren 1930. Notera belysningsstolparna (som även uppbär spårvagnsledningen). Från "I Radions Kvarter".

ERA - Elektricitetens Rationella Användning 1928 s. 206 har en liten artikel om armaturerna som i sin helhet lyder:

I samband med reparationen i somras av Norrbro i Stockholm har man passat på att bygga om brons belysning. Därvid har ett slags nya stolpar och armaturer kommit till användning, vilka konstruerats av arkitekten v. Schmalensee. Karakteristiskt för de nya stolparna är att man knappast ser dem om dagen. Som framgår av vignettbilden ovan uppbära belysningsstolparna jämväl spårvägens luftnät, och den släta stålkonstruktionen, utförd av nitad plåt, flyter väl samman med det vackra perspektivet mot slottet. Stolpen avslutas upptill med en armatur, bestående av en flat konisk plåthatt, uppburen av 3 smäckra stänger. Armaturen liknar en typ med bar lampa,^* som under sista åren kommit i användning på åtskilliga håll i huvudstaden, men vid Norrbro har belysningen gjorts bländfri genom att en rak konisk bländskärm av opalglas anbragts runt glödlampan. Skärmen är inflätad i ett metalltrådsnät, såsom var brukligt vid båglampornas kupor. Flätningen uppbär skärmen och hindrar glasbitar att falla ner, om glaset skulle brista. Varje stolpe uppbär en lampa på 500 W. Totala belysningseffekten utefter brosträckan är alltså omkring 10 kW.

^* Troligen åsyftas Elektroskandia SEM 310, se katalogbild SEM 312