"Skomakarlampa"

Skomakarlampan - en klassisk arbetsbelysning från c:a 1890-talet till 1920-talet. Kallades från början bara pendelarmatur, snörpendel o likn. "Skomakarlampa" är ett senare tillkommet namn.

Skomakarlampans skärm har troligen sitt ursprung i fotogenlampor för arbetsbelysning, med plåtskärm. Det bör ha varit ett naturligt steg att överföra skärmen till den elektriska glödlampsbelysningen. Tidiga skomakarlampor förekommer också med plåtskärm, fäst direkt på lamphållaren bakom porslinsringen eller med en klo-fattning på samma sätt som glasskärmarna.

Belysningen utvecklades stort under 1920-1930-talet och Svenska Föreningen för Ljuskultur och dess Tidskrift för Ljuskultur bidrog till att mer ändamålsenliga armaturer kom att ersätta skomakarlampan, som i sanningens namn ger ganska bländande ljus.

Det finns gott om nytillverkade skomakarlampor. Men nytillverkade glasskärmar brukar synas pressade eller blåsta i form och är tvärt kapade i periferin. Antika skärmar är handgjorda i mycket tunt glas och har små individuella vågor i glaset.

Den gröna skärmen i original (grönt/vitt överfångsglas) är idag mycket ovanligare än den vita. Användes flitigt på arbetsplatser, kontor, m.m. Troligen var den vita vanligare i hemmen, därav den högre tillgången idag? Flera färger fanns.

Se även Plåtlamphållare


24 V-installation med skomakarlampor i hembygdsgård (med knoppledning)

Tips: En översyn av din skomakarlampa rekommenderas - vanligen saknas dragavlastning för kabeln. Lampans hela tyngd belastar ledningstrådarnas fästning i lamphållarens kontaktskruvar! Äldre textilkabel erbjöd större tröghet och hjälpte till att fördela belastningen till mässingsskalet. Idag skulle man behöva separat avlastning i någon form, vilket kan vara svårt att åstadkomma i lamphållarens trånga utrymme. Buntband kring sladden ger en ypperlig dragavalstning (så länge det tål värmen). Slå knut på sladden kan kanske annars vara en lösning tills vidare.