ASEA / Skandia RLM Dome-armatur (1929)

"Av extra prima svensk emalj. stålplåt."

RLM-skärm, eller dôme-skärm (dome-skärm), kallades den emaljerade plåtskärm av "amerikansk standardmodell" som dök upp i industribelysning under 1920-talet, då skomakarlamporna fasades ut. Egentligen en rudimentär modell, men enkelt behöver inte vara sämre. Medan industribelysningen senare utvecklats åt andra håll har RLM Dome-skärmarna istället blivit sinnebilden för en arketypisk lampskärm - avtrycken den lämnat i hembelysningen är oräkneliga.

Vikten av god belysning i fabrikerna för produktionseffektivisering hade gjort sig påmind under första världskriget i USA. Under 1919 företog Illuminating Engineering Society och National Electric Light Association med bl a General Electric:s Ward Harrison i spetsen undersökningar för att minska bländning och spekulär reflektion. Det ledde till att en sammanslutning av amerikanska armaturtillverkare bildades 1919, "RLM Standards Institute" vilka enades om en "RLM Standard Dome" - en vid emaljskärm med nedvikt kant där lyskroppen avskärmades vid 72 ½ grader från vertikalaxeln, ursprungligen avsedd för en ny typ av toppförspeglade glödlampor. Liknande emaljskärmar förekom redan 1918 men då med mer ospecificerad reflektorform och kallades då bara dome-formad reflektor. Genomslaget i Sverige var troligen blygsamt vid denna tid. 1 RLM stod för "Reflector and Lighting Equipment Manufacturers" 2

Liknande modeller togs snart fram av europeiska tillverkare som Siemens och Philips och även i Sverige på vilket denna modell från 1929 utgör exempel. Armaturerna överst på denna sida introducerades av ASEA (och Skandia) 1929 och ersatte de tyskimporterade DISCO-armaturer man tidigare sålt. I ett falurött magasin vid Svenska Metallverken i Västerås hängde de högt uppe i skuggorna. Byggnaden revs 2007, men inte innan armaturerna hann räddas.

I Sverige fick dessa skärmar aldrig någon särskilt utbredd användning då vi fick ersättningar som Sieverts Kabelverks SS-/Gebe-system och ASEAs enhetsarmaturer. I USA är situationen en annan, där direkta "ättlingar" fortfarande tillverkas i vad som verkar ha varit en obruten kedja (dvs ingen återupptagen nytillverkning av nostalgiskäl).

ASEA sålde under 1920-talet tre modeller av emaljerade skärmar från DISCO i Tyskland - två RLM Dome-skärmar och en djupstrålig skärm. Disco-armaturerna listas bl a i ASEAs broschyr "Modern Ljusteknik" (1927) och i deras katalog över installationsmaterial 1928 samt i annonser från tiden.

1929 ersattes de i ASEAs sortiment 3 med en ny svensktillverkad serie. De fanns i flera storlekar; bilderna här visar diametern 35 cm. Dessa helsvenska modeller var till förvillelse lika de äldre "Disco dôme-reflektorerna". Lamphuset (den övre huven) var synbarligen identiskt.

Under 1930-talet 4 kom de så med treskikts opalöverfångsglas istället för emaljreflektor. Modellen helt av emaljplåt förenklades då till att göras i ett stycke och lamphuven med tre arreterade kordongskruvar användes därefter endast för glasskärmar.

Att komma fram till dessa slutsatser är inte så trivialt som det borde vara. När materiel från olika tillverkare stundom gjordes till förvillelse lika kan även den mest hängivna detektiv bli lurad. När något tillverkades i Sverige, var man inte sen att tala om det. När en utländsk vara visat sig begärlig, dröjde det inte länge förrän en svensk motsvarighet dök upp. Man drog sig inte för att kopiera fungerande koncept där inga patent stod i vägen. Samtidigt förbättrade och förenklade man detaljer, och det gick förstås åt flera håll. Alltså egentligen det naturliga förlopp som industrin alltid följt. Ändå kokar det ofta ned till en tolkningsfråga - vem som tillverkat en vara angavs sällan i detaljistkataloger.

Tillverkaren DISCO har för mig blivit något av en helig Graal, delvis kanske på grund av namnet, som efter 1970-talet blivit en anakronistisk paradox. Deras armaturer dansar förföriskt över sidorna i gamla kataloger likt ouppnåeliga älvor och har gäckat mig länge. Som jag sagt och tänkt många gånger, trodde jag aldrig jag skulle stöta på en äkta Disco dome-armatur i mitt liv. Efter att ha reviderat mina slutsatser om armaturerna på denna sida, kan konstateras att jag fortfarande står på ruta noll.

Källor:
1. Se bl. a:
General Electric Review No 7 1918 s 484-490,
Electrical World 1920 s 744 + 1921 s 37,
Transactions of the IES Aug. 30 1920

2. Betydelsen av RLM återges bl a i en annons från 1941
(bild från eBay-auktion)

3. ASEAs bruttoprislista på installationsmaterial 1930

4. Elektriska Aktiebolaget Skandia huvudkatalog 1934

Se även: Vägbelysning med RLM dôme-skärm

Skärmarna har emaljskador på insidan på "oåtkomligt" ställe - det har troligen blivit vid stapling hos tillverkaren / distributören.


Dome-skärmarna fanns i 30, 35, 40, 45 cm diameter. Här ses 30 & 35 cm. Det fanns även en syskonmodell med djup emaljreflektor, 30 cm diameter. Mycket svårhittad. Jfr belysningen på bild ur ASEAs Tidning 1929 s 10: Holmens Pappersbruk i Norrköping, byggt 1927 dvs troligen de oskiljaktiga importerade DISCO-armaturer som föregick ASEAs egen tillverkning.


Annons i ASEAs Tidning nr 9 1929


ASEA:s katalog "Modern Ljusteknik" 1927


När ett innertak revs 2008, blottlades en övergång med dome-armaturer!


RLM Dome-armatur av okänt märke över ställverksfacken på övervåningen i Frykfors kraftverk, rivet 2009 (enligt uppgift tillvaratagna). När kraftverket byggdes 1907, installerades lågt hängande skomakarlampor, vilka snart byttes till dessa dome-skärmar, troligen under 1920-talet. Obs upphängningsbygel med sprint genom porslinstrissa, prydligt lindad kabel i Bergmannsrör.

Genuina RLM-skärmar i industrimiljö finns också på några bilder från Västerås Ångkraftverk:


Föregångare av okänd tillverkare, ev. installerade redan 1917


Efterföljare (ASEA / Skandia), 1930- eller 1940-tal


Inga dome-armaturer men väl ovanliga 1920-talsarmaturer av emalj i Hallstanäs Träsliperi. Obs skruvar med kordongmuttrar för glas eller skyddsgaller i metallring, troligen aldrig monterade här (övermålade). Kabelförläggning med trä-/porslinsklammer på plankor. Kultur!

"DISCO" står för "Dr Ing Schneider & Co" - en tysk tillverkare som startade 1911, vars armaturer marknadsfördes av bl a ASEA under 1920-talet. Modellerna varierade mellan helt olika typer - både globarmaturer för väggmontage, hängande taklampor med emaljerad (RLM Dome-) plåtskärm, bordslampor och gatuarmaturer.

Namnet var länge en gåta men den 22 oktober 2007 gjorde jag ett epokgörande genombrott i armaturforskningen. Flera års fruktlöst detektivarbete kulminerade i antikvariatfyndet av mastodontverket "Die Projektierung und Ausführung Elektrischer Licht- und Kraftanlagen" av Karl Wernicke från 1922, som avbildar armaturer från firman. Kombinerat med en kvalificerad gissning och en liten websökning löstes den gordiska knuten. Spiken i kistan var bildjämförelser mellan denna bok (som bara nämner "Dr Ing Schneider & co") och ASEAs "Modern Ljusteknik" från 1927 (som bara skriver "Disco").

Det är lätt hänt att vi tolkar saker utifrån vår samtid och därför tycker vissa saker verkar lustigare än de egentligen är. För visst blir det mer spännande att försöka hitta ett logiskt samband mellan disco-lamporna och John Travolta än till upphovsfirmans namn?

Att Doktor-Ingenieur Schneider & Co tillverkade DISCO-armaturer är inte konstigare än Körting & Mathiesens KANDEM-armaturer (K & M) eller Elektroholms Elhå-armaturer. Men att idag söka efter dessa äkta "discolampor" är ungefär som att söka på nätet efter "Java" för att hitta något om kaffe...

Att Schanzenbach & Co tillverkade HORAX-bordslamporna ("biblioteks-/bankirlampa" med vinklingsbar avlång grön skärm) och att Osram låg bakom WISKOTT-reflektorerna är andra läxor lärda. Men det är en annan historia...