ASEAs gjutjärnsarmatur 1930-1950-tal

Kupan är av glas!

Kabelhängande takarmatur med glaskupa, ur ASEA:s serie gjutjärnsarmaturer - ett smidigt modulärt belysningssystem. Lamphuset av järn har fästkanter för emaljerad plåtskärm som fästes med stålbygel. Se pendelarmatur med plåtskärm. Kupor som dessa förekom med två fästen - fastklämd med en plåtring (SEV-fäste, se ASEA modell 3979) eller gängad som här. ASEA förde också s k enhetsaramturer där porslinslamphållaren med gummipackning bildade ett lock som tätade kopplingshuset, lämpligt för fuktiga miljöer.

Armaturen förekommer oftast med klotrund kupa. Den här avbildade konfigurationen är mer osäker. Jag misstänker att den också använts som kabelhängande gatlykta under 1940-talet. Jag själv är alldeles för ung för att ha någon egen erfarenhet härav, men har hittat något snarlikt på gamla fotografier.

Öppna glasskärmar är något av det mest sällsynta som finns inom äldre belysning. Detta eftersom de inte tillverkats på decennier och de platser de sitter på är av sådan art att de antingen gått sönder eller bytts ut.

Ovanst. lamphus torde vara detsamma i följande (monterad 1946-1947). Kabeldosan är en mer rektangulär efterföljare (troligen sent 1930-tal) till de på bilderna till höger.

Se även Taklampa med plåtskärm & Industri-lampa med glasskärm


Gammal variant av vad som verkar vara ASEAs enhetsarmatur, troligen från tidigt 1930-tal. Kopplingsdosan är "vertikaldosa typ L", introducerad 1932 (patentsökt). Den första där röret går ut genom dosans sida för att undvika påkänningar i locket. Lockets ASEA-märkning verkar ha avtagit senare under 1930-talet.

Jfr rörmonterad armatur med snarlikt lamphus.

Ovanst. väggdosa (1932) återfinns också på följande vägglampa som annars skulle kunna vara mycket äldre.