Neonskyltar

Mitt förhållande till neonrör är kluvet - de har varit en livslång fascination men jag är oroad över de kvicksilvermängder som används i rören.

I ljusa färger: Neon var förr nog det vanligaste sättet att skylta utomhus, men har med tiden alltmer ersatts av ljuslådor med vanliga lysrör och en tryckt plastskiva med logo. Men neonskylten blir aldrig omodern. Utformningen av skyltarna har dock varierat under åren. Trender kommer och går men ännu slår inget den lyxiga känslan av en riktig neonskylt. Gamla neonskyltar åldras med behag.


Notera den detaljerade skrivstilen med smala rör överst. Antagligen så dyr idag att man inte haft råd att byta de gamla rören, som numera bara glimmar svagt i mörkret. Men vad gör väl det?

...Detsamma gällde en skylt tillhörande den numera nedlagda affären Musikvaruhuset i Västerås, som hade en liten G-klav(!) gjord av ett tunt rör. Den skylten, som var den mest detaljerade jag sett, försvann under 1990-talet. Jag hoppas någon tagit tillvara den men fruktar det värsta. Någon som vet mer om skyltens öde? Maila!


Luxus Kaffe, en klassisk Västerås-skylt.

Ny bild 7 maj 2004:

Fin gammal neonskylt

Den modernare ljuslådan: (dock gamla utbytta logotyper)


2004: Båda skyltarna är skrotade efter att bilderna togs!

Jag rekommenderar boken Neon - Eldskrift i Natten av Thomas Eriksson. Besök Thomas sida där du också kan beställa boken direkt.

Så tillverkas rör (Blekinge Neon)

Neonskylt-sprängskiss, Focus Neon

I allvarligare ton: Vad få vet och andra håller tyst om är att de enda färger som egentligen alstras av neon är vissa rödtoner. Alla andra färger skapas med hjälp av kvicksilverånga (och argon) och ett fluorescerande "lyspulver" (bestående av bl a arsenik, antimon och kadmium) på rörets insida som omvandlar kvicksilvrets UV-ljus till synligt i olika färger. Alltså borde ett mer rättvisande generellt namn på neonrör snarare vara "kvicksilverrör". Emedan det skulle räcka med en kvicksilvermängd så liten att allt kvicksilver skulle befinna sig i konstant gastillstånd, har uppenbarligen, då neonrör ofta tillverkas av små firmor med begränsad standardisering, de flesta tillverkare tagit det säkra för det osäkra och pytsat i kvicksilver så det räcker och blir över. Gamla neonrör kan därför innehålla mer kvicksilver än en termometer! Titta upp nästa gång du står under en neonskylt. Ofta kan man se cirkelrunda droppar avteckna sig.

På papperet heter det att neonfirman tar hand om gamla rör men i praktiken kastas många i soporna t ex då en neonskyltande affär läggs ned eller byter logotyp. Jag har vid flera tillfällen bevittnat hur krossade neonrör med överflöd av kvicksilver blivit liggande i butiksentréer där mycket folk rör sig. Senast vid KF:s namnbyte på sina varuhuskedjor 2001. Allt som är av glas och lyser har också visat sig vara populärt att vandalisera... Vad det får för effekt på miljö och hälsa låter jag vara osagt eftersom det ändå rör sig om ett litet antal rör totalt (jämfört med t ex lysrör). Ganska oroande är det i alla fall.

Inandning av kvicksilverånga kan ge kroniska hjärnskador.


Hur man inte ska förvara neonrör

På bakgården till en enmansfirma i skyltbranschen upptäcker jag sommaren 2002 en mardrömslik scen: hela och trasiga neonrör ligger i stora drivor. Marken bär tydliga spår av att rör här kastats och krossats under lång tid. Jorden täcks av skärvor och rostiga kvicksilverfällor (ändelektroder) som uppenbarligen legat mycket länge. Man har samlat upp delar i en hink som sedan bara blivit stående.

Den stora frågan som inställer sig: Har det rört sig om uteslutande röda neonrör eller andra färger med kvicksilver? En granskning av bilderna ger svaret:

De klara rören brukar sällan vara av kvicksilvertypen. Däremot är vita (i släckt läge) rör oftast (men inte alltid) kvicksilverhaltiga och här kryllar av vitt stoft. I hinken ligger mörkröda rörbitar. Därmed torde det vara avgjort - den färgtonen brukar nämligen skapas med kvicksilverånga. Tycker mig i efterhand också se grönfärgade glasskärvor, ett säkert tecken. I vilket fall som helst alstras de allra flesta färger med kvicksilver så det vore osannolikt att inte en stor andel av också dessa rör är av den typen.

Antagligen har barn tagit med sig rör och kastat - upp till femtio meter bort på en bilparkering låg krossade rör utspridda. Dessa var definitivt av kvicksilvertypen.

Den här synen gör mig illa till mods. Ett fall för miljöskyddskontoret?


Är det inbillning, eller är marken så förgiftad att inget gräs kan växa där???