Introduktion
|
Elmuseet är ett hobbyprojekt som är under långsam men ständig utveckling.
Förhoppningen är att denna website bara ska bli bättre
under många år framöver.
Även om sidan varit slumrande en tid, jobbar jag bakom kulisserna i princip dagligen
med något som berör elhistoria eller industrihistorisk fotografering.
Mycket material har samlats som väntar på publicering.
"Museet" finns än så länge bara på internet. Det är själva webplatsen som är museet och det finns alltså ingen motsvarande lokal att besöka. Naturligtvis finns förrådsutrymme med de saker undertecknad samlat på sig. Men tyngdpunkten ligger där på förvaring, inte utställning. Varför ett "elektriskt museum"? - Programförklaring: För att ingen annan redan gjort det... Jag brinner för teknikhistoria. Gamla tekniska artiklar minner om en gedigen industriera med kvalitet i första rummet och är också påfallande ofta snyggt utformade - jag påstår att gammal elutrustning besitter en särpräglad skönhet. Dagens motsvarigheter ter sig ganska opersonliga och massproducerade vid en jämförelse. Och inget slår gammal industrimiljö! "Guldåldern" var enligt mig 1940-talet och tidigare då man aldrig knusslade med materialåtgång och överdimensionering. Under 50-talet tog lätta material över alltmer och nyare objekt är sällan lika "antikvariskt" intressanta. Årtiondena dessförinnan utgör därför höjden av den "tunga" eran. Ju längre man går tillbaka i tiden, desto mer liknar objekten konstverk. De tidigaste elinstallationerna var bräckliga men en njutning för ögat! Under 1900-talets tidigaste decennier utvecklades det i riktning mot omsorgsfullt genomtänkt rationalism utan opraktiska sidodetaljer, dock med bibehållen estetik. Saker som inte går av för hackor och har en speciell gedigen känsla likt inget annat - gjutjärn och porslin var vad som gällde, i tjocka lager! Många saker skulle med lätthet hålla minst 50 år till men här råder släng-hysteri. Det tycks som om etablissemanget hatar robusthet - ständigt rivs gamla rejäla saker ut och ersätts av nya plastattrapper som knappt håller för en vindpust. Det har t ex debatterats hög brandrisk med plastkapslad elmateriel, en risk som inte fanns förr. Det talas mycket om K-märkning och bevarande av gamla byggnader. Men vad få påtalar är att det är detaljerna som ger en plats dess oupprepningsbara särprägel och tidstypiska atmosfär. En tegelvägg är en tegelvägg - och kan åtminstone i teorin återuppbyggas efter foton eller ritningar. Värre är det för tidstypiska maskintillverkade detaljer. Det är alarmerande att det första man gör när ett gammalt hus ska renoveras är att kasta bort de gamla belysningsarmaturerna... Det brukar ske även när det gäller kulturhistoriskt intressanta hus! Jag tycker det är viktigt att bevara de övergivna saker som slentrianmässigt ofelbart brukar få stryka med vid renoveringar ("revoneringar"). En epok håller på att gå i graven - och alla dess spår med den! Museet är främst inriktat på installationsmateriel, dvs inte hem-el och hushållsmaskiner. De brukar ändå dyka upp begagnade i större utsträckning än "oglamourösa" fast monterade saker. Andra samlare har också redan gjort ett utmärkt jobb i att dokumentera hem-el. Få, om någon, har hittills tagit ansvar för att bevara funktionalistisk industrimateriel i någon större utsträckning. Ämnet är omfattande - så omfattande att varje försök till genomgång av elutrustning bara kan skrapa på ytan. I boken "ASEA Under Hundra År" (1883-1983) av Jan Glete sägs t ex: "Det stora antalet huvudtyper och varianter som präglar lågspänningsapparaterna gör det omöjligt att ens översiktligt gå in på detta." Men försöka kan man. Webplatsen är mitt ödmjuka bidrag, mitt strå till stacken. I bästa fall kanske sidorna kan bidraga till att någon hejdar sig innan sakerna åker i soporna. Inte till den grad att elsäkerhet åsidosätts men det borde vara en hederssak att lämna kvar den icke brandfarliga materiel som tidens tand skonat.
 Teaterljus 1938 Museiintendenten: (självberöm) Man kan kalla mig en eldsjäl. Tekniskt intresserad sedan vaggan (Det tidigaste tecknet på den lilla piltens elintresse sägs ha varit en djup fascination för motorn till stenmangeln i tvättstugan i det hus jag flyttade från vid två års ålder), väcktes det "arkeologiska" intresset för gamla elgrejor redan i 10-årsåldern då en renoveringsvåg drog genom den stadsdel där jag bodde. Att med kompisarna "gå på bygget" i utrymda 40-talshus var oerhört spännande. Med barnslig nyfikenhet och djärvhet drog vi ut på halsbrytande korståg, klättrade på byggnadsställningar, kröp i källarskrymslen och plockade med oss exotiska souvenirer som annars hamnat på tippen. Det var härliga tider och där tändes el-intresset. Att upptäcka en gammal välbevarad industri där tiden stått stilla ger fortfarande den där barnsligt upprymda känslan. Att hitta gömda, glömda el-detaljer och känna installatörens närvaro 80 år tidigare är obeskrivligt. Det bästa är när sakerna får stanna i sin rätta miljö men jag har länge ansträngt mig för att vid stambyten och rivningshus med verktyg i hand bevara de små (och stora) saker som ingen annan tycks tänka på att bevara. Även om jag har fler intressen, och egentligen inte har branschanknytning till ämnet, får man ett "återfall" då och då och så står man där och skruvar igen. Jag är kretsloppssamhällets dröm. Flera gånger har jag riskerat livet i akrobatiska övningar i mörker på de mest vansinniga platser natten innan grävskopan satte tänderna i det jag inte lyckades rädda. Specialintresset är lampor / belysningsarmaturer, varför de utgör stor del av dessa sidor. [Min första gatlykta tog jag hem vid 6 års ålder vilket erkänns med en blandning av pinsamhet och ära...] För den som strävar efter att tillvarata saker som byts ut och inte vill missa de chanser som ges är mitt råd: Känn din stad väl! (Är du elektriker, har du förstås en större insyn och fler chanser). Själv bor jag och har mest varit "verksam" i Västerås. Jag vill gärna höra av andra med samma intresse och mottar tacksamt tips på saker och miljöer på väg att gå sitt öde till mötes landet runt. Jag letar särskilt efter utomhus-/verkstads-armaturer / gatlyktor från 30-40-tal och tidigare med glasskärm. Det säger sig självt att sådana är ytterst sällsynta i helt skick. Observera att jag bara är en glad amatör i elsammanhang. Då jag ej arbetar i elbranschen (datorprogrammerare), kan fel ha smugit sig in här och där. Jag är tacksam för korrigeringar.
Copyright: Allt material (fotografier, text, layout) framställt av John Eklund där ej annat anges. © Copyright John Eklund eller respektive upphovsman. Mångfaldigande förbjudet utan medgivande. Användande av material i icke-kommersiellt syfte är generellt tillåtet, dock endast efter överenskommelse. Kommersiellt bruk endast enligt avtal. Jag säljer gärna bildrätt. Både Elsäkerhetsverket, SEK Svensk Elstandard (Svenska Elektriska Kommissionen), Regeringskansliet och TV8 har tidigare använt bildmaterial härifrån. Kontakt: E-mail: jcloned (at) gmail.com
|