Introduktion

Nyheter / tidningsklipp

Bilder

Beskrivning (Västmanlands Läns museum)

Artiklar (kommer senare)

Västerås gamla ångkraftverk

Nyheter / tidningsklipp

Disclaimer: Jag tar mig friheten att tycka en hel del på denna sida (liksom flera andra sidor). Alla åsikter är personliga och reflekterar inte någon annan person eller grupp. Jag har tidigare varit ganska kritisk till omfattningen av Peabs ombyggnadsplaner. Jag har delvis tänkt om. Ju mer jag engagerat mig i Ångkraftverkets Vänner desto mer har jag sett de möjligheter som öppnar sig i och med Kokpunktens dragkraft, det vill jag inte missa! Planerna på ett energihistoriskt museum är speciellt häftiga. För att vara tydlig: Jag ser hellre att något görs än att inget görs. De invändningar jag har gäller omfattningen på utrivningen. Ett så spektakulärt projekt får inte kollapsa under sin egen tyngd och dra med sig det unika Ångkraftverket i fallet.

Jag hoppas helt enkelt kraftverket får bästa möjliga framtid!

12 april 2011:

Denna sida har inte uppdaterats på länge. Läget för Kokpunkten har stått stilla länge men den 12 april hölls en presskonferens om ett slutligt klartecken för byggstart. Första spadtaget för "Nordens häftigaste äventyrsbad" tas i juni 2011 för invigning 2014. Detta gäller äventyrsbadet. Hotell, science center och Energy intelligence center följer senare.

Personligen är jag glad över att se en konkret byggstart. Nu när man redan gjort den selektiva rivning av delar som krävs för badet (och lite till...) finns ingen återvändo. Jag önskar all lycka med projektet och kommer att med stort intresse stå bland besökarna öppningsdagen.

Externa länkar:
VLT: Kokpunktens bad ska byggas
VLT ledare: Det ligger centralt, nära vatten och järnvägsstation, men är ändå lätt att nå med bil.

Föreningen Ångkraftverkets Vänner har som vanligt jobbat på med oförminskad flit och bakom kulisserna har jag tagit över 60 000 fotografier i byggnadskomplexet, vilka ska bli ett par hundra panoraman. (Ett noterat rekord var 1280 bilder på en dag vilket nog senare överskridits). Ett lärorikt projekt som helt klart gjort mig till en bättre fotograf. Med en nollbudget har jag använt all uppfinningsrikedom jag kunnat uppbringa och i förutseende tagit flerexponeringar vilket gett material nog för att möjliggöra en avancerad efterbehandling.

Under tiden har programmen för sammansättning bara blivit bättre och jag har även utvecklat egen programvara för bildbehandling. Mitt program PicStack använder bildigenkänning för att automatiskt identifiera, gruppera och sammantona likartade exponeringar resp. bracketed-bilder (stacking och HDR-sammantoning). Härigenom ökas dynamiken och signal-/brusförhållandet. En brusfrihet uppnås i de omöjligaste ljusförhållandena långt utöver vad kameran klarar sälv. T o m i de allra mörkaste skuggorna där bilden endast består av brus med en enda bit som flippar mellan 0/1 kan jag utvinna gråtoner. Våga vägra blixt! (Exempelpanoramat nedan är som jämförelse av mycket låg kvalitet - ett av de allra första panoraman jag tog innan jag lärt mig ordentligt. Bilderna på denna bildsida ska vi inte tala om... de har väldigt lite att göra med vad jag producerar idag, men de får ligga kvar).

Bearbetning av denna enorma bildmängd pågår just nu. Tills motsatsen bevisas, tror jag detta mycket väl kan vara världens största panoramaprojekt från en enskild byggnad.

Jag rekommenderar Karl Axel Jacobssons nya bok från här om året, Ångkraftverket i Västerås - en världsunik reservkraftanläggning med många sidospår med ett rikt faktamaterial samlat under flera år. Även om layouten lämnar en del att önska så har undertecknad bidragit med många av bilderna i boken. (Eget förlag (Combi produktion), ISBN 978-91-974842-3-7)

24 april 2007:

Jag arbetar med en website åt föreningen Ångkraftverkets Vänner. Websiten är online och underhålls av föreningen:
www.angkraftverket.se
Sidan är numera en rik och pålitlig källa till information om Ångkraftverket.

18 april 2006:

Jag har påbörjat ett försök med navigeringsbara 360°-panoraman av lokalerna med Quicktime VR. Tanken är att så småningom täcka in hela kraftverket. Ett första test var klart 18 april 2006, klicka på bilden (kräver Apple Quicktime-plugin). Observera att delbilderna är medvetet dåligt hopfogade för att se hur noggrann man måste vara. Med tanke på det blev det förvånansvärt bra. Man kan se en och annan skarp kant och en del suddighet men jag hade väntat mig värre. Riktiga versioner ska ha högre kvalitet.

5 april 2006:

Peab har hyrt 3D-scanning av Sweco VBB för utvärdering. Ett test genomfördes den 5 april 2006. Scannern har ett långsamt roterande huvud som skickar ut en laserstråle som sveper i en stående "skiva" och gör 620 000 mätpunkter per sekund där avståndet tills strålen träffar något mäts. Man erhåller en detaljerad 3D-modell av lokalen sedd från resp. mätpunkt (det blir alltså "skuggor" bakom rör mm). Varje scanning blir en voxel-modell med upplösning om 3-4 mm som tar upp c:a 250 mb. Flera dylika scanningar (nodpunkter) kan knytas samman och i något CAD-system tesseleras till en vektorbaserad modell. Orientering sker med hjälp av referenspunkter som det rutiga A4-papperet på väggen i nedanstående bild.


Den röda lasern ser dig...

Hur blev det?

-Ganska bra! (Kondensorkällaren vid G7)
Externa länkar:
Sweco VBB - Laserskanning
ZF-Laser.com

10 mars 2006:

Klartecken för Kokpunkten (Vasteras.se)

Ja till bad och Gäddeholm (VLT)

VLT torsdag 9 mars 2006:

Debattartikel av mig: Ångkraftverket halveras

Kokpunkten känns som ett riskabelt projekt som kan kollapsa under sin egen tyngd och dra med sig det unika Ångkraftverket i fallet. Jag vill inte vara bakåtsträvare och även jag är hoppfull inför byggets potential. Men:

[...]

Delen med högst upplevelsevärde jämte turbinhallen är troligen det största panntornet P13-P14 med dess hisnande ljusschakt - alla som kommer in häpnar vid åsynen av storskaligheten! Nu ska man alltså bygga för ljusschaktet och riva ut både matarvattenanläggningen och pannorna. Därmed försvinner mycket av labyrint-effekten som är en del av anläggningens charm, som gör den spännande för besökare och väcker upptäckarglädjen hos gammal som ung. Känslan jag får är att man till varje pris velat fylla ut panntornet med något nytt. Sannolikt blir det ändå bara något man besöker "när man ändå är där", publikmagneten finns i badet.

[...]

Man kanske kan tro att ett mossigt industriminne bara intresserar äldre. Inget kunde vara mer fel. Att som ung ströva runt fritt i Ångkraftverket är en oförglömlig upplevelse. Jag talar av egen erfarenhet. Upplevelsevärdet hos en sådan industribyggnad är omöjligt att matcha på syntetisk väg. Den utgör en naturlig (men farlig) "lekplats". Det finns ett ständigt sug efter att få komma in i orörda industrimiljöer. En stor del av inbrotten orsakas troligen av mindre nogräknade nyfikna, inte bara av tjuvar. Man behöver bara websöka på "urban exploration" för att förstå. Det finns en ljusskygg subkultur där ungdomar utbyter tips på övergivna platser att hemsöka, platser som vanligen är långt från lika fascinerande som denna. Denna otyglade energi och upptäckarglädje borde fångas upp och kanaliseras till något positivt. Här biter inga pedagogiska utställningar. Det ska till äkta vara. Jag kan lova att ett orört ångkraftverk smäller mycket högre än ett från ovan sanktionerat akvarium, och skulle säkerligen bidra till ett ökat teknikintresse och väcka den slumrande historiska känslan.

[...]

I landet finns flera månghundraåriga bruksmuseer. Skulle inte Ångkraftverket kunna hålla sig lika länge? Det är en diamant som inte kräver slipning.

Därför känns det svagt av Länsstyrelsen att lägga sig platt och tolerera de påtagliga ombyggnader det är fråga om. Kommunen borde också kunna agera som en nyktert konservativ faktor. Problemet är inte att det görs, utan omfattningen. Jag välkomnar att man blåser liv i kraftverket och ser självklart fram emot möjligheterna till energimuseum mm. Visst kan det tåla mycket, men här är det fråga om en halvering! Man borde tänka långsiktigt och inte kapitulera inför snabba vinstchanser som kanske bara skjuter upp rivningshotet några år. Ett så spektakulärt projekt på lös ekonomisk grund bär tecken på ett fiasko i vardande. Låt oss hoppas att jag har fel.

VLT tisdag 7 mars 2006:

Debattartikel av Hans G Eriksson: Kulturfrågorna långt ifrån kokpunkten

[...] nog finns det en oro i det hela [...]
ett sådant här stort projekt borde vila på en fastare grund [...]

Nu skall i ärlighetens namn sägas att förutsättningarna för ett varierande fritidsliv här i staden inte är dåliga. [...]

Men hur är det för Västeråsaren med intresse för övrig kultur som teater, konst, historia, litteratur? Inte så bra vill jag påstå.
[...]
Skall Västerås "sättas på kartan" som en trevlig stad att bo i och för utomstående att besöka, ja, då får kulturen inte försummas och skall i marknadsföringen av vår stad ha en framskjuten plats.

VLT tisdag 6 mars 2006:

Debattartikel av Karl Axel Jacobsson, Ångkraftverkets Vänner: Ångkraftverket - en del av upplevelseindustrin

Ett av våra [föreningens] argument var [...]: när nu den "gamla industrin" inte växer utan snarare minskar, var skall alla människor få "meningsfull sysselsättning". Det enda alternativet vi såg var "den nya industrin, upplevelseindustrin", där skulle Ångkraftverket få bli navet. Dåvarande landshövding Jan Rydh hade "krattat i manegen" genom att som sin sista tjänsteuppgift den 21 december 1999 skriva under en byggnadsminnesförklaring av hela området.

[...]

Problemet har hela tiden varit: vem tar ansvaret för ett förverkligande? Detta ansvar verkar nu Peab ta. Jag har svårt att tänka mig en seriös byggare som inte har ett helhetsperspektiv innan man sjösätter ett projekt.

[...]

Vår medverkan är att försöka göra Ångkraftverkets intakta och unika innehåll till ett museum i världsklass där vi kan plocka in tre för mänskligheten viktiga områden: vatten, energi, miljö. Med en fantastisk byggnad och med dessa ämnen går det att skapa en mängd intressanta utställningar som också borde locka en stor publik. Dessa tre områden borde även passa för det Science Center som planeras in i byggnaden. Allt detta skall göras i samverkan med Mälardalens högskola och, som vi hoppas, med svensk industri.

Låt denna satsning bli första steget i utvecklingen av ett nytt Västerås där vi även kan utveckla vår lokala historia, från vikingatiden med Anundshög i centrum till vår industriella historia [...]

Ta bort alla kopplingar till "gnällbältet" - se framåt.

VLT lördag 4 mars 2006:

Folkpartiets oppositionsråd Bengt-Åke Nilsson ifrågasätter kommunalrådet Staffan Janssons (s) uttalande i fredags om att kalkylen är realistisk.
-Det är anmärkningsvärt att han utifrån det som presenterats är beredd att gå i god för kalkylen, säger Nilsson.
-Projekt Kokpunkten är jättebra för Västerås, men det är ett riskprojekt. Det hade inte varit rimligt att gå in med kommunalt riskkapital.

VLT fredag 3 mars 2006:

Besöksprognosen för äventyrsbadet i Ångkraftverket är fullt realistisk, enligt socialdemokraternas kommunalråd Staffan Jansson.
-Jag tycker det är lågt räknat. Det finns en enorm koncentration av folk om man tittar på upptagningsområdet.
-I det koncept vi har med Peab tar vi över huvud taget ingen risk. Därför behöver vi egentligen inte kommentera det, utan det får de finansiärer som går in i bolaget ta ställning till. Men min bedömning är att det är en realistisk kalkyl man presenterat, säger Staffan Jansson (s), vice ordförande i kommunstyrelsen.

De sju partierna i Stadshuset har alla ställt sig bakom uppgörelsen med Peab. Men Centerpartiet har gjort det med stor tvekan.
-Vi har ifrågasatt besökssiffrorna, säger partiets gruppledare Lars Kallsäby.

Att äventyrsbadet i Örebro i själva verket inte lockade mer än 230 000 besökare i fjol (och inte 650 000) har inte redovisats.
-Det är anmärkningsvärt, säger Kallsäby.

Fastighetsägaren Peab försvarar prognosen.
-Vi har haft två oberoende konsultföretag som hjälpt oss att ta fram siffrorna. Jag förlitar mig på deras utredningar, säger bolagets divisionschef Tomas Anderson.

VLT torsdag 2 mars 2006:

Glädjekalkyl bakom beslut om äventyrsbad

Peab och Västerås stad räknar med i sämsta fall 550 000 besökare om året (förhoppningsvis mellan 800 000 och 1,2 miljoner). Det är betydligt fler än för något annat äventyrsbad i Mälardalsregionen, visar en jämförelse som VLT har gjort.

I beslutsunderlaget inför kommunfullmäktiges möte den 9 mars finns ingen närmare beräkning av vad de beräknade besökssiffrorna bygger på. Däremot finns en jämförelse med andra anläggningar. Enligt siffrorna finns det flera andra äventyrsbad som lockar fler eller nästan lika många besökare som Kokpunkten ska göra.

  • I marknadsföringen av äventyrsbadet Gustavsvik i Örebro heter det att det "saknar motstycke i norra Europa". Det uppges locka 650 000 besökare årligen. Men det är en totalsiffra för hela anläggningen, inklusive campinggäster. Äventyrsbadet drog 230 000 besökare i fjol.

  • Sydpoolen i Södertälje sägs dra 400 000 badgäster. Men bara ungefär en tredjedel av besökarna går in i äventyrsbadet.

  • När det gäller Fyrishov i Uppsala är siffrorna ännu svårare att jämföra. Badet påstås ha 700 000 badgäster. Den riktiga siffran är drygt 600 000 och då ingår besökare till simhallen som är flitigt använd för träning och tävling.

    Västerås stads samhällsbyggnadsdirektör Sven-Gunnar Dahlquist låter förvånad när han får höra de egentliga besökssiffrorna för andra äventyrsbad.
    -Det här är Peabs siffror. Jag kan inte gå i god för varenda siffra.

    Västerås stad ska under 25 år ge ett årligt driftbidrag på 12,5-15 miljoner kronor. Ingen vet vad som händer om Kokpunktens ägare i framtiden begär mer pengar.
    -Det vore en helt ny situation som inte finns med i bilden, säger Sven-Gunnar Dahlquist.

    VLT ledarkommentar: "Det företag som skall driva Kokpunkten kan gå i konkurs och försvinna om inkomsterna blir för små men Västerås stad kan inte smita från Kokpunkten om verksamheterna drar in för lite pengar."

    Lördag 25 februari 2006:

    Kommunstyrelsen godkände som väntat på torsdagen PEABs satsning på "Nordens häftigaste äventyrsbad" i Ångkraftverket. Kommunfullmäktige tar formellt beslut den 9 mars. Alla sju politiska partier stöder satsningen. Om budgeten håller kostar "Kokpunkten" 900 miljoner kronor att bygga (privata medel).

    Anläggningen ska ägas och drivas privat (av vem är ännu oklart, slutförhandlingar pågår med flera intressenter). Västerås stad ska ge ett årligt driftbidrag på 12,5-15 miljoner kronor under 25 år. Badet ska öppna i slutet av 2008, resten av anläggningen 2009.

    PEAB räknar med biljettpriser på 100-130 kr för vuxna och 70-80 kr för barn. Den mest försiktiga kalkylen bygger på 550 000 besökare per år. Det är ingen glädjekalkyl enligt samhällsbyggnadsdirektör Sven-Gunnar Dahlquist som framhåller att Fyrishovsbadet i Uppsala har 700 000 besökare per år. -"Varför skulle den här anläggningen locka färre besökare än Fyrishov när den blir mycket större och häftigare?"

    Externa länkar:
    Vasteras.se: Enig satsning på äventyrsbad i Kokpunkten
    VLT 24 feb 2006: Klart för Äventyrsbad
    Ledarkommentar: Succén är inte given

    VLT 25 feb 2006: Äventyrsbadet kostar som tre badhus

    Elmuseal kommentar: -Ja, varför? Överetablering kanske?
    Min tidigare liknelse vid tomtebloss (se nedan) verkar gå igen på ett lustigt sätt:
    -"Många har sagt att Västerås är jämngrått. Här får vi något som glimrar och gnistrar", säger kommunalrådet Ulla Persson.

    Men låt gå för äventyrsbadet. Det planerade hajakvariet känns mer vilsekommet. Jag antar att äventyrsbadet är tänkt som det stora dragplåstret och akvariet något man besöker "när man ändå är där". Då kunde väl det största panntornet med P13-P14 i befintligt originalskick duga minst lika bra och dessutom vara mer relevant i sammanhanget. Alla som varit in brukar häpna vid åsynen av det hisnande tornet från insidan. [Det har senare visats att innehållet blir mer varierat och kallas i stället "aqua science" vilket låter mer intressant för mig.

    VLT torsdag 7 juli 2005:

    Länsstyrelsen har beviljat undantagen från byggnadsminnesförklaringen som PEAB begärt. Förändringarna innebär som bekant, förutom tillbyggnad, att riva ut det största panntornet (P13-P14), P15, matarvattenanläggningen och del av ställverket. Fasaden på matarvattenanläggningen ska också öppnas mot Mälaren med ett nytt glasparti. Länsstyrelsen säger i sitt beslut: "Länsstyrelsen finner att förändringarna är påtagliga men att byggnaden med sin storlek och komplexitet väl kan tåla de ändringar som föreslås samt att stor hänsyn tagits till redovisade omistliga delar."

    Men avgörande blir Västerås stads kommande beslut. Kalkylen bygger nämligen på att kommunen betalar hyra för badet. Ombyggnaden beräknas kosta runt 900 miljoner kr och det krävs flera finansiärer. Men säger kommunen ja blir det nog inga problem att få fram finansiärer, tror Tomas Anderson, divisionschef för PEAB.

    Västerås stad har ännu inte tagit ställning till om man ska satsa på en utbyggnad av det befintliga Lögarängsbadet eller om ett hyrt äventyrsbad i Ångkraftverket kan vara ett ekonomiskt rimligt alternativ.

    Elmuseal kommentar:

    När nu inte ens byggnadsminnesförklaring kan stoppa ombygget, skulle det förvåna mig om Västerås stad säger nej. Om så görs lär det antagligen bli av ekonomiska skäl. Mest logiskt vore att förorda utbyggnad av det befintliga, populära Lögarängsbadet istället för att halvera ett industriminne i processen. Problemet är inte att det byggs utan omfattningen. Men rent allmänt har väl svenska kommunpolitiker ofta inte varit främmande för "tomtebloss-projekt" - det gnistrar ett tag men sen står man med en bränd sticka i handen.

    Inte ens PEAB själva räknar med en livslängd för upplevelsecentret längre än 20-30 år. "Längre än så kan man inte sia". Anta att det håller i sig så länge - Vad händer sen? Då är vi ju tillbaka i samma läge. Skillnaden är att vi då endast har ett halverat ångkraftverk kvar. Det är inte svårt att gissa hur man kommer att resonera kring bevarande av ett halvt ångkraftverk som till stora delar mist sitt värde 30 år tidigare.

    I landet finns flera månghundraåriga bruksmuseer. Varför skulle inte Ångkraftverket kunna hålla lika länge? Det är först när jordens oljeresurser börjat ta slut och man övergått till förnyelsebara energikällor och fusion som Ångkraftverket blir verkligt historiskt värdefullt.

    VLT 2 mars 2005:

    PEAB presenterade svindlande planer på en presskonferens i kraftverket den 1 mars. Man vill försöka bräcka alla andra svenska äventyrsbad och tänker sig bygga:

  • äventyrsbad
  • akvarium
  • museum
  • IMAX-biograf
  • restauranger
  • butiker
    - allt detta inne i det som en gång varit ångkraftverket!

    Läs mera:
    Kokpunkten.se (http://www.proqvera.se/kokpunkten/)

    Lokala politiker tycks just nu odelat positiva men projektet skulle kosta bortåt en miljard kr vilket gör det svårgenomfört.

    Syftet med Elmuseum.se är att verka för bevarande. Jag sågar därför detta förslag - eller rättare sagt omfattningen. - Personlig kommentar: -

    Även om tillkomst av de nya anläggningarna kan vara positiv, behöver det ena inte utesluta det andra. Ett bevarande kan visserligen behöva motiveras med vettigt utnyttjande av lokalerna och risken finns att byggnaden alltmer faller i onåd om inget händer. Men man behöver inte vara motståndare mot utveckling för att undra varför dessa attraktioner skulle behöva ligga just i Ångkraftverket och tränga undan den teknikmuseala delen. Om ett akvarium plötsligt skulle ha ramlat ned från himlen, vore det maximalt olyckligt för ångkraftverket om det skulle landa just här. Med tanke på kostnaden, undrar man om skalet är så mycket värt att man behöver använda det istället för att bygga nytt. Det finns gott om ledig mark intill. Det kunde räcka att omvandla de spatiösa utrymmena vid P 15 till energitekniskt museum och lägga resten i nybyggda lokaler.

    Om alla delar skulle genomföras, skulle det innebära en hittills oöverträffad urblåsning av ångkraftverket. Enligt ritningarna skulle inte bara de mest imponerande delarna tömmas - det dominerande panntornet med pannorna P 13 och P 14 - utan också P 15, matarvattenanläggningen och en stor del av ställverket om allt genomförs. Ångkraftverket riskerar att till stor del förvandlas till bara ännu ett urblåst skal där man i efterhand bara ledsamt kan fantisera om dess fornstora glansdagar. Med en sådan teknikhistorisk massaker mister man värdet i en sådan här anläggning.

    Det är bekymmersamt att en byggnadsminnesförklaring vanligen bara gäller utsidan. I fråga om industriminnen borde insidan vara minst lika viktig. Men urblåsning är det öde som ofta brukar drabba gamla industrihistoriska byggnader i den mån de alls bevaras - Spårvagnshallarna och Luma i Stockholm, stora delar av Norrköpings textilindustri och f.d. kraftverket Rooseum i Malmö är några exempel av varierande grad.

    Ett exempel på att bevarande faktiskt är möjligt är Iggesunds Bruksmuseum som drivs av Iggesunds bruk, med fritt inträde till ett stycke orörd industrimiljö utan krusiduller. Inga stockholmskomplex där! Publikmagneter kan ju få tillkomma vid sidan om.

    Hur länge varar ett äventyrsbad? När blir IMAX-tekniken omodern när alla har VR-glasögon hemma? När det en gång tjänat ut kan vi stå utan vårt en gång historiska ångkraftverk och kanske kommer man då att ångra att man inte placerade bad & co separat. Det är så dags. Det finns fler äventyrsbad än ångkraftverksmuseer i Sverige.

    VLT 7 februari 2005:

    Stölder hotar ångkraftverket. Karl-Axel Jacobsson från Ångkraftverkets Vänner konstaterar att tonvis med ledskenor av koppar stulits, trots att anläggningen både är larmad och bevakad. På vissa ställen är alla skenor borta. Åtskilligt är från kraftverkets allra äldsta tid. Kringströdda muttrar och skruvar visar vad som hänt. Stegar och rep har använts för att hissa ned skenor uppe i taket. Fönsterkross hör till vardagen. Fastighetsförvaltaren Bo Olsson är lika bekymrad.
    - Vi har satt in larm och förstärkt bevakningen och bett polisen om extra hjälp. Men stölderna fortsätter ändå. Vi har att göra med proffs, säger Bo Olsson. Det har också hänt att tjuvarna bytt låskolvar i dörrar och därmed haft egna nycklar tills någon upptäckt kolvbytet.

    Inbrotten har polisanmälts upprepade gånger, utan resultat. Polisen grep visserligen två personer som bar på en kopparkabel utanför Ångkraftverket i november. Men utredningen kunde inte visa att den kabeln hörde till kraftverket.

    Karl Axel Jacobsson är förvånad över att polisen inte lagt ner mer arbete på att avslöja tjuvarna. Det finns vittnesuppgifter om bilar, säger han och det finns verktyg som tjuvarna tvingats lämna kvar. På grejorna borde det finnas fingeravtryck.
    -Jag är rädd att polisen bara ser till varje enskild anmälan och glömmer helheten, säger han.

    VLT 29 juni 2004:

    Ångkraftverkets Vänner skriver till kulturministern för att uppmärksamma regeringen på möjligheterna med byggnaden.

    Ägarna PEAB lägger i dagsläget ner pengar på livsuppehållande verksamhet men vill förstås att fastigheten en dag ska generera pengar.

    Ett urblåst tegelskelett med bostäder och kontor är måhända lönsamt men Ångkraftverkets Vänner ser visioner om ett nationellt energitekniskt centrum, museum, upplevelsepark, upptäckarland... och det kostar.

    VLT 18 september 2003:

    Karl Axel Jacobsson i vänföreningens styrelse påpekar i insändare hur allvarligt läget är när det gäller inbrott, stöld och vandalisering. Armerade fönsterrutor lagas ena dagen bara för att krossas ett par dagar senare. Kraftiga skivor sätts för - och bränns upp några dagar senare. Man vågar knappt inleda något arbete med området då man inte vet om det man gör är kvar från dag till dag.

    VLT 22 augusti 2003:

    Länsrätten häver inte byggnadsminnesförklaringen. Det blir alltså inga bostäder i kraftverket.

    Ångkraftverkets Vänner har en rad förslag för att få liv i kraftverket, bl a:

  • Nationellt centrum kring energifrågor med utställningar, seminarier, fortbildning för branschfolk och lärare
  • Upptäckarland: Upplevelsecentrum för främst barn och ungdomar
  • Länsmuseum, utställningar och kontor
  • Kafé på taket, c:a 60 meters höjd
  • Båttrafik från kraftverkshamnen till Mälaröar

    Karl Axel Jacobsson i vänföreningens styrelse hoppas att en arkitekt kan börja jobba med förslagen i höst. Efter många års långsamt förfall, förstörelse och stöld blir det första steget att städa och reparera, måla med mera. En stiftelse med bl a Peab och kommunen bör ta över kraftverket. Peabs vd Per-Olof Petterson är positiv till förslagen.

    VLT 17 maj 2003:

    Vid ett möte framlades bl a idén från Leif Hjärne, ordförande i Ångkraftverkets Vänner, att driva ett energihistoriskt museum med hjälp av ideellt arbetande pensionärer med branschanknytning. Förre landshövdingen Jan Rydh föreslog att Ångkraftverkets Vänner köper byggnaden och bildar en stiftelse där intresserade kan satsa en summa och inleda musei- och undervisningsverksamhet i byggnaden.

    18 februari 2003: Efter att landshövding Mats Svegfors beslutat att kraftverket även fortsättningsvis ska bestå som byggnadsminne, begär nu PEAB att länsrätten ska häva byggnadsminnesförklaringen i syfte att bygga om kraftverket till bostäder.

    Frågan gäller tolkningen av tidigare landshövding Jan Rydh:s avsiktsförklaring: om Ångkraftverket inte blivit ett museum vid utgången av 2002, är länsstyrelsen "beredd att pröva en hävning av byggnadsminnesförklaringen". PEAB, som anlitat en advokatbyrå i Stockholm, anser att det innebär att byggnadsminnesförklaringen ska tas bort.

    Ångkraftverket till salu. PEAB:s önskan att bygga bostäder innebär att riva ut både generatorhallen och panntornen! När byggnadsminnesförklaringen inte hävdes vid årsskiftet, tröttnade PEAB och meddelade den 4 februari att man kan tänka sig att sälja Ångkraftverket för det facila priset av 100 kronor. I bagaget följer dock årliga kostnader om c:a 5 miljoner kr för underhåll, vilket något begränsar köpekretsen.

    Faran är långt ifrån över. Konstateras kan att ångkraftverket är i skriande behov av en finansiär som kan legitimera byggnadens bevarande och ev. i området inhysa någon inkomstbringande verksamhet. Detta utan att i grunden förändra kraftverket.