Avesta Storfors kraftverk II - III

Kraftverket finns dokumenterat i Lasse Brunnström & Bengt Spade: Elektriska Vattenkraftverk (1995, Riksantikvarieämbetet) och Lasse Brunnström: Estetik och Ingenjörskonst (2001, Riksantikvarieämbetet) - med konflikterande benämningar och uppgifter.

Kraftverket, som ursprungligen strömförsörjde Avesta Jernverk, byggdes 1929-1931. Takflöjlarna märkta 1938 markerar således troligen en ombyggnad.

Arkitekt: Torben Grut, Stockholm. Byggd i mörkbrunt, handslaget tegel under ett valmat koppartak. Brunnström kallar det "Nationalromantikern Gruts tungsinta och smått obstinata tolkning av funktionalismens funktionsseparering".

Ett hundratal meter från kraftverket ligger fortfarande det triangelformade Avesta Storfors II i en sedan länge igenfylld kanal. Det uppfördes 1916-1918 men byggdes redan 1938 om till valsverkskontor. Någon gång på 1990-talet blev det "Avesta Qlturhuset" med ungdomsverksamhet och replokal för lokala band. I närheten finns också 1898 års kraftverk Storfors I välbevarat!

Tvärs över Avestaforsen ligger Månsbo kraftverk

Byggnadsår: 1929-1931 (G1, G2), 1937 (G3)
Generatorer: ASEA, matarförsedda
Turbiner/regulatorer: Verkstaden, Kristinehamn (KMW, Karlstads Mekaniska Werkstad)
Turbintyp: Kaplan
Effekt: 28000 kVA
Fallhöjd: 11,5 m
Byggherre: Avesta Jernverk
Arkitekt (Storfors II - III): Torben Grut
Vattendrag: Dalälven
Ägare: Fortum (tidigare Visent Kraft AB (Stockholm Energi))

Belysning: Tidig armatur för lysrör (standardrör), brunoxiderad metall med C-formade cylindrar av opalöverfångsglas (flera storlekar). Glasen till stor del nedtagna (kommer inte att sättas upp igen). Troligen installerade 1937-1938 (snarlik dokumenterades 1937 i Axelfors kraftstation, Borås (ASEAs Tidning #11 1937)).

Storfors II (i drift 1918-1938):

Ett sparat batteri (blyackumulator i glaskärl) från originalinstallationerna (rummet hade tidigare åtskilliga hyllor med dylika batterier).
I källaren finns en samling med saker räddade från den rivna Avesta Lillfors. Lillforsens kraftverk byggdes 1898-1899 av Norbergs Elektriska Aktiebolag och revs och ersattes 1979 av ett nytt verk. Instrumenteringen stämmer dock inte med det årtalet vilket länge förbryllat undertecknad och föranlett en misstanke att det rört sig om instrument från den gamla Storforsen II (1917)). Förklaringen finns i ASEA:s cirkulär N:o 290 (31 juli 1909) som berättar att Lillforsens instrumentering 1908 omändrades och uppflyttades till transformatorbalkongen. Det är uppenbarligen dessa marmortavlor som finns bevarade här. (På den tiden placerade man gärna transformatorer svåråtkompligt på balkonger eller trånga fack längst in i maskinhallen...)