Gammelboda kraftverk

ett bykraftverk från 1921, nedlagt på 1960-talet

En hjärtknipande skönhet i förfall står dold invid en bäck mitt i skogen. Inte ens en gångstig finns upptrampad genom den täta vegetationen! Även om det finns och har funnits vägar i närheten, leder ingen fram till kraftverket. Det sägs att man transporterade dit utrustningen med häst och förmodligen krävdes också en del mänsklig muskelstyrka.

Fjärran från städers vandaler flagnar färgen i naturens takt. Utledningstornet har rasat in och maskinrummets tak börjar ge vika. Det var ändå kvalitativt byggande. Driften har varit nedlagd sedan 1960-talet och generator och kontrollutrustning är bortforslade. Turbinen från Waplans mekaniska verkstad står dock kvar, sprängd av is.

Byggnaden har utvändigt stående locklistpanel i rödfärg, invändigt ljusblå och vit, och arkitekturen bär flera kännetecken av 1920-talsklassicism:

  • Runda och halvrunda (lunetter) fönster
  • Inramande listverk runt fönster och dörrar
  • Pilastrar kring porten
  • Ljusa kulörer

    Referens: Tidningen "Byggnadskultur" nr 3 2005 (tema 1920-tal)


    Historia:

    av Lasse Karlsson <nyanget (at) telia.com>, redigering: JE

    Likström i början

    Borgsjö-Tälje belysningsförening u.p.a. startade sin verksamhet 1919 då man i Täljeån vid "Lilltälje" uppförde en kraftstation som producerade likström. Vattnet leddes i en c:a 100 m lång trätub. Idag finns bara dammkonstruktioner och grunden till generatorhuset kvar.

    Anläggningen lämnade c:a 25 hästkrafter - omräknat drygt 18 kw - och levererade ström till boende i närområdet. Då man inte hade något stort vattenmagasin till förfogande, kunde man inte räkna med ström 24 timmar/dygn.

    Varje andel i föreningen (för anslutning) kostade 500 kr, vilket var en mycket stor summa pengar på den tiden. Abonnentavgiften var 10 kr/år, med en grundavgift på 9 kr/år. Strömmen kostade 9 öre / kwh.

    Som mest hade man omkring 40 abonnenter, de mest avlägsna vid Orråsen 5 km bort.

    På nyåret 1952-53 kraschade turbinen och efter det blev man tvungen att köpa in kraft för att klara leveranserna. Man köpte då in växelström, och många fick därmed göra om sina anläggningar.

    Det var lite si och så när man fick sin kraft. Glödlamporna slocknade nästan när strömförbrukningen ökade - det tog en liten stund för turbinregulatorn i kraftverket att ställas om för ökad strömförbrukning. Den största nackdelen med likström är nog ändå att den är svår att transportera längre sträckor och det går inte att som med växelspänning mata ut en hög spänning och sedan transformera ner den vid abonnenterna.

    Växelströmsverket

    Nästan samtidigt som likströmskraftverket startade, bildades parallellt "Borgsjö elektriska förening u.p.a." med en J O Sillerström från Ensillre i spetsen. Föreningen undersökte 1921 möjligheterna att uppföra ett större kraftverk för växelström vid Gammelbodarna, också i Täljeån.

    Vattentekniska byrån i Östersund fick i uppdrag att projektera kraftverket. Den utnyttjade fallhöjden var hela 37 meter mellan Holmrå och sågen. Från Holmrå skulle man bygga en 600 m lång tub ner till kraftverket. Första halvan av tuben av stål och den nedre delen av trä (ev. var hela av stål). Enligt beräkningarna skulle kraftverket kunna leverera 175 hkr (=c:a 129 kw) och kosta 112000 kr att uppföra.

    1921 köpte föreningen fallrätten i ån samt rätten att dämma Yttertjärn (Nedertjärn) och Övertjärn och använda dessa som vattenmagasin. Som en del av betalningen ingick 15 hkr (11 kw) som de förra vattenrättsägarna (30 bönder i Näsets by) skulle dela på efter måltal.

    Man beslutade att ha 2335 andelar i föreningen, värda 50 kr/st. Kraftverket levererade kraft till byarna runt Borgsjön samt en avstickare västerut så att alla byar från Borgsjöbyn i öster till Boltjärn i väster på båda sidorna om Ljungan fick sin ström från kraftverket.

    Likströmsanläggningen nedströms fanns i drift parallellt med det nya kraftverket och många som redan var uppkopplade dit valde att fortsätta vara det.

    I vattendomen för kraftverket framgår att man skulle tillhandahålla kvarnen i Täljeån med minst 0,4 m3 vatten / sekund under perioden sept-nov. Kvarnägarna tecknade ändå ett avtal med föreningen om att få köpa ström för 7 öre/kwh under dagtid och 4 öre/kwh nattetid och föreningen kom därmed till viss del undan skyldigheten om vattengaranti.

    Vigo Karlsson blev den förste maskinisten, och han stötte på problem lite då och då. Turbinen med utrustning, köpt från Jämtland, var föremål för funderingar från början. Men i avtalet med leverantören ingick viss service under inkörningen så det löste sig.

    Tanken var även att bygga en maskinistbostad vid kraftverket, men eftersom maskinisten bodde på byn behövdes inte det. Ett uthus blev det i alla fall.

    Föreningen gick också ut med anbudsförfrågan till många installationsföretag, för att på så sätt kunna erbjuda kunderna ett bra pris på själva installationen inne i fastigheterna. Priset utgick från vad det kostade att installera lampor, och de flesta firmorna lämnade ett pris på omkring 7 kr per lampa i torra utrymmen. I det priset ingick allt utom själva armaturen som kostade nästan lika mycket.

    Vigo Carlsson efterträddes som maskinist av B Lundgren. 1947-48 erhöll han 4800 kr i årslön + gällande indextillägg. Han fick även biltillägg med 1000 kr/år och slutlig lön kom att hamna på c:a 7000 kronor det året. I slutet av 1940-talet var Stockholms Superfosfats AB (som hade anläggningar i Ljungaverk) intresserade av att köpa anläggningen och föreningen beslutade sig för att sälja för 185 kr per andel (totalt 431000 kr).

    När Hermanboda kraftverk byggts färdigt 1960 beslutade bolaget att lägga ned driften av Gammelboda kraftverk.

    Några siffror från kraftverkets glansdagar: (1947-49 verkar tveksamma)
    1929 producerade man 437500 kwh
    1947 producerade man 195000 kwh
    1948 producerade man 268056 kwh
    1949 producerade man 606543 kwh

    Efterfrågan var ändå större än tillgången, och under 1947-1949 måste man köpa till nästan 500000 kwh trots att man själva producerat 1069600 kwh.

    Det kan möjligen också ha funnits en tredje generator i ån, och den ska i så fall ha funnits före 1919. Det var troligen en likströmsgenerator, och det var smeden Östman som hade den. Kraften från den användes i smedjan, och det levererades ström till inspektorsbostaden på Harprå.

    Läs mera på n'Lasses website:
    Näsets by, Borgsjö socken
    (Klicka på Näsets historia, Karta över vattenbyggnaderna...)

  • Uthuset:

    Byggherre: Borgsjö elektriska förening u.p.a.
    Projektör: Vattentekniska byrån i Östersund
    Vattendrag: Täljeån
    Fallhöjd: 37 m
    Drivvattenföring: 0,5 m3/s (beräknat)
    Tilloppstub 600 m av trä & plåt
    Turbin: Waplans Mek. Verkstad, Nälden, 192 hkr. Francis-typ i spiralformat tryckskåp med sugrör
    Generator: 136 kVA, 400/420 V 3-fas 50 Hz (utriven) Ställverks-/utledningsspänning: 10000 V (enl. målad skylt)