Kohlswa Jernverks transformatorhus †

Pappers- och stålindustrier är energikrävande verksamheter. De brukar därför vara försedda med större ställverkshus för sin försörjning. Idag används vanligen kapslade ställverk isolerade med svavelhexafluorid (SF6) - kompakta skåp placerade i särskilda avdelningar inom verksamheten. Till de grövre dimensionerna hör däremot de gamla öppna ställverken med brytarfack av betong och grova kopparskenor i taken, ackompanjerade av rustika instrumenttavlor med mätare stora som tallrikar. Så såg det ut i Kohlswa Jernverks gamla transformator- & ställverkshus, trolskt undangömt i en skogsglänta. Grova kablar gick över en kabelbro till järnverket på andra sidan ån. Transformatorhuset har av allt att döma 1940-talsutrusning men det har äldre anor än så. Järnverket hade eget vattenkraftverk i Kolsva (byggt 1904) och genom att olika kraftverksägare anslöt sig till BGK (Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, bildat 1918), knöts de olika näten successivt ihop. Lyftinge kraftverk (byggt 1945 av Riddarhytte AB) anslöts, liksom ev. även Gisslarbo (byggt 1914 av Riddarhytte AB), som framför allt matade el till Bastnäsfältets gruvor.

Transformatorhuset var en representativ och sevärd anläggning i sin kategori - en fascinerande tidskapsel i suggestivt läge. Det ruvade också på en unik tillgång - på vinden fanns låga förrådshyllor fulla med panelinstrument, maximaltidreläer, signaltablåer och skrivare av olika slag. En skatt för den som sökt material att komplettera en gammal instrumenttavla el dyl. Något som aldrig blev av.

Huset hade under alla omständigheter förtjänat ett bättre öde än det fick. Det blev ett offer för människans sämsta egenskaper och ett varnande exempel på att vandaler tillåts bestämma över vårt kulturarv. Efter att ställverket togs ur drift stod det utan tillsyn en tid varvid vandaler och tjuvar började hitta dit. Före mitt besök 2007 hade vandaler kastat ned instrument på marken från vindsfönstret - och värre skulle det bli. Våren 2008 lyckades någon tända eld i byggnaden. Enligt uppgift tog det sig förvånansvärt bra i takstolarna och utspillda transformatoroljor. (På övervåningen låg bl a en omkullvält transformator som läckt olja). Kvar stod de utbrända väggarna som ett urbombat skelett. Man bestämde därefter att riva det som var kvar och idag är hela huset jämnat med marken. Som jag förstår det har inte en pinal tagits tillvara.

Och transformatorhuset låg inte ens avsides. Det låg skyddat av ån och en liten bergskam precis mellan järnverket och golfbanan! Närmaste villa var hundra meter bort. Folk lever med skygglappar. Människor blir tydligen blinda när de konfronteras med något som går utanför de snäva ramarna som alla påtvingas från det man föds (fotboll som ung, bilsport som vuxen). Att det skulle gå att engagera sig i ett hantverksmässigt murat tegelhus som nyckel till lokalhistorien är tydligen inget som fallit en enda människa in.

Var finns känslan för feeling? Jo, under tiden sitter man i Kolsva och planerar ett Titanic-museum... För var skall ett Titanicmuseum ligga om inte i Kolsva?

Pga ett restaureringsprojekt sökes infällda visarinstrument och fästringar som de helsvarta på denna instrumenttavla eller äldre (med två förnicklade koncentriska ringar). Mycket tacksam för tips!

Finns det någon som har bilder från övervåningen eller vinden? Maila! Jag saknade ficklampa vid mitt besök och pga klantighet har jag inga bilder därifrån. Det var ju ingen brådska att åka tillbaka - huset står ju kvar... Kunde man tro. Jag kommer för alltid att förebrå mig själv för att jag lämnade byggnaden därhän i två år.

Om man vill hitta husets syskon får man nog leta invid större stålverk. Vattenfall var flitiga med rivningar för 10-20 år sedan.

Tack till Leif Dahlberg, Mälarenergi och Urban Almquist, Kohlswa Gjuteri.