ASEA enhetsarmatur
- väggarmatur för industrimiljö

Några konfigurationer av ASEA:s enhetsarmatur för glödlampor. Robust väggmodell med vinklingsbar fot, armaturhus i gjutjärn med emaljerad plåtskärm och glaskupa. Från 1940-talet.

ASEA saluförde vid denna tid en serie modulärt uppbyggda armaturer med standardiserade utbytbara komponenter. De kan anta många former genom sina smidigt utbytbara delar. Väggfästet, plåtskärmen och glasskärmen är individuellt anpassningsbara. Skruvglas finns med gänga 84,5, 99 och 123,5 mm och flänsglas med 100, 150 och 200 mm. Glaskuporna varierar mellan klotrund, konisk (a la "GEBE"), öppen rak cylindrisk, öppen välvd och denna sällsynta "vinkupa" som smalnar av mot mynningen. Just detta glas verkar vanligen ha förekommit i takarmaturer av typ "järnkon" och då med mer flack emaljerad skärm (utan kanten längst ut). Den ställbara foten och stålbygeln som klämmer fast plåtskärmen kan vara en vidareutveckling av motsvarande med fast fot & plåtring med skruvar men många modeller verkar ha samexisterat under samma tid. Den emaljerade skärmen är i detta fall c:a 4 dm i diameter.

Dessa armaturer satt nästan bara i industrimiljö och är idag svåra att hitta eftersom funktionalistisk industrimateriel traditionellt inte setts som något värt att bevara i större omfattning. Något av det första som byts vid renoveringar brukar vara just belysningen, tråkigt nog.

Det klara skiktet på tvåskiktskupor kan på gamla exemplar vara lilatonat. (Det verkar alltså inte vara det opaliserade skiktet). Huruvida detta beror på solpåverkan eller är medvetet sedan tillverkningen är oklart. En teori är att man gav kuporna denna ton för att göra ljuset från glödlampor mer vitt. När sedan kvicksilver-urladdningslamporna med sitt blåa ljus blev vanligare, fick metoden motsatt effekt och slopades snart. Men det är bara en teori.

Öppna glasskärmar är enligt mig något av det mest sällsynta inom el-antikviteter. Detta eftersom de inte tillverkats på decennier och de platser de sitter på är av sådan art att de antingen gått sönder eller bytts ut.

  • Gatlyktor från 1930- & 40-talet hade vanligen en öppen cylindrisk glaskupa men redan på 1960-talet byttes de mot nyare armaturer i lättmetall med plastkupa. Idag återstår praktiskt taget inga alls. Störst chans att se en torde vara på privatägd mark dit gatukontoret inte nått i sin modernisering.
  • Glasskärmar satt även på svåråtkomliga ställen som traverser, ställverk och privatägda verkstäder. Här sitter de i sällsynta fall kvar, men går i åtminstone det första fallet en grym död till mötes då deras läge praktiskt taget omöjliggör räddning utan merkostnad.
Klotrunda kupor i glas tillverkas fortfarande och sitter i mången källare men de öppna glaskuporna är så sällsynta att man blir skakis när man ser en.
Emaljerad plåtskärm, matt vit kupa Emaljerad plåtskärm, lilatonad tvåskiktad kupa Emaljerad plåtskärm, lilatonad cylindrisk kupa Emaljerad plåtskärm, utan kupa Väggfäste för hörnmontage, lilatonad cylindrisk kupa Väggfäste för hörnmontage, utan kupa Matt vit kupa (observera glasets tjocklek) Lilatonad tvåskiktad kupa Lilatonad tvåskiktad cylindrisk kupa
Variationsmöjligheterna är oändliga.

Tyvärr blev de flesta bilderna suddiga pga för lång slutartid och dåligt ljus. Bättre bilder kommer så småningom (lågprioriterat).


Helsidesannons i ASEAs Tidning nr 1-2 1946 där samma sorts glasskärm förekommer.

Tipsa mig. Vet du något ställe där liknande armaturer sitter uppe, ligger undanlagda eller håller på att rivas bort? Jag är mycket intresserad av att få veta!

Se även Gatlykta med glasskärm & verkstadslampa med glasskärm