"Vanlig" globlampa / klotlampa

Den oansenliga klotlampan med rund kupa av opalglas sitter i många källare, garage och inte minst badrum. Ungefär som trapphusen i våra bostadshus, befinner den sig i gränsen mellan gemensamt och privat. Den bara sitter där decennium efter decennium (oavsett övrig inredning) och ingen tänker på den. Men hur länge har den funnits? Det rör sig om kanske den mest långlivade armatur som skådats - rötterna går tillbaka till 1920-talet (se "disco-lamporna" till höger!) och motsvarigheter tillverkas fortfarande, både med glas- & plastskärm. Exemplaren nedan bör vara från sent 1940-tal.

Under det tidiga 1900-talet levde fortfarande klassicismens stilideal kvar. Armaturerna hade därvidlag inte i grunden förändrats mycket sedan elektricitetens barndom under 1880-/1890-talet. De ritades ofta med rik ornamentik av konstsmide och mörka tygskärmar som blockerade ljuset. Väggbelysning utgjordes ofta av svanhalsarmar i mässing direkt inspirerade av gasbelysningen, med ett "gasrör" som mynnade i en "låga", med munblåsta mönstrade klockformade skärmar i klarglas som inte dämpade glödlampans bländning. Större vikt verkar ha lagts vid konstnärlig utformning än själva funktionen. Det gör det till en fantastisk epok att studera och samla, då hantverksskickligheten stod på topp.

Kring 1920-talet pågick dock en kraftig utveckling och mer dammskyddande och ändamålsenliga konstruktioner togs fram där ornamentiken strök på foten. Under sent 1920-tal dyker "DISCO"-modellerna till höger upp i ASEAs kataloger, troligen för första gången i Sverige, och tämligen anonymt då tillverkarens namn inte angavs. Det kan mycket väl vara globlampans introduktion i landet. Modellerna var vinklade i 90 grader, dvs. kupan sitter i hängande läge, vilket verkar ha dominerat fram till 1940-talet då de enkla runda socklarna blev vanligare med tiden. Mitt intryck är också att tidiga modeller från 1930-talet ofta hade en mindre gängdiameter som sällan förekommer idag.

Sedan den tiden har inte mycket förändrats. Det är nog så att en så enkel konstruktion inte kan förbättras, bara förbilligas. Porslinsfoten kan idag (i vissa fall) ha en mindre attraktiv ytfinish än de gamla motsvarigheterna och görs allt oftare av plast. I övrigt ingen utseende- eller funktionsskillnad. Ändå tycks man finna det meningsfullt att vid husrenoveringar byta ut originallampor av porslin mot nya kopior i plast. Vad tjänar man på det? Inget! Det rör sig förstås om en skrivbordsprodukt där beställaren med hänvisning till brandskydd i ett dokument befaller "Ny el" och elentreprenören är bara glad att få installera sina lagervaror och tjäna några kronor extra.

Ett försök att bena ut några detaljer om dessa kupor: (tas med en nypa salt - troligen varierar utseendet med tillverkare)

  • Kupor från 1900-talets mitt brukar alltid ha ett tvåskiktsglas (med det vita opalskiktet innerst och ett klart skikt ytterst, även tre skikt förekommer). De är ibland lilatonade, vilket aldrig förekommer idag. (Den lila tonen verkar förekomma på de flesta mer "funktionella" kupor från tiden). Nya kupor (c:a 1980-talet och framåt) saknar ofta det genomskinliga skiktet.

  • Vissa gamla kupor är (förmodligen) blåsta och har ingen synlig fog. När det gäller dessa typer med skruvfäste verkar dock fog alltid förekomma. Under 1900-talets mitt verkar gjutfogen oftast ligga i kupans längdriktning, dvs. "korsa" gängan, medan den idag oftare ligger i gängans riktning (på "ekvatorn"). Moderna kupor brukar alltid ha gjutfog utom "dekorativa" modeller som oftast är större, avsedda för andra armaturer och har klämfäste i stället för gänga.



    Finns även i gjutjärn.
    Längst upp t.v. och medsols:
    • snedskuren modell för väggmontage, med skruvfäste på utsidan (mindre vanlig). I detta fall även med bajonettsockel B22 för glödlampan (ej original)
    • sned vanlig "dasslampa"
    • rak motsvarighet för takmontage
    • vattentät modell för takmontage, med slutet kopplingsrum

    Se även vinklad källarlampa
    samt industrilampa med öppen glaskupa

  • En anfader till dessa populära armaturer finns bland den tyska firman "DISCO":s armaturer från sent 1920-tal. Nedanstående armaturer som nyinstallerades 1929 i Västerås Ångkraftverk har kupa märkt "DISCO 8073" resp. "DISCO 8027" (syns ej på bilden), monterade på kraftig vinklad porslinsfot. Kuporna är till synes enkelskiktade, till skillnad från många andra modeller. Fogen ligger i "liggande" läge, i gängans riktning. Särskilt intressant är att kupan inte gängas direkt i porslinsfoten utan i en tunn gängad bleckplåt. Jag har inte stött på det i modernare lampor.


    DISCO 8073
    Bilden roterad 180° för läsbarhet.

    DISCO 8027
    + Antik ringklocka med lättrad mutter, utvändiga kontaktskruvar och prydligt krullad sladd.

    Mindre porslinsfot ("Minidisco"? ;-)
    Notera det tryckta modellnumret på kupan t v! Texten nöts lätt bort vid t ex rengöring och bör behandlas med största varsamhet då kupans egenvärde till stor del sitter i den tryckta texten. Lampans plats i elhistorien är inte långt från att utraderas men dess avtryck består.

    Det här är kanske den tidigaste gren som går att hitta i stamträdet för detta vardagsobjekt som i det tysta tjänat oss under hela 1900-talet utan att röna uppmärksamhet...

    Lamphållaren liknar följande modell (som verkar ha funnits så sent som under 1940-talet):

    I små WC-skrubbar i Västerås gamla lasarett (färdigbyggt 1927) satt en annan förvånansvärt smäcker vinklad modell som kan vara från ursprungsåren men också ett tiotal år nyare. Dessa revs 2008 men ett flertal omhändertogs av undertecknad. Vid den tiden var avlånga klara glas ("stallampa") vanligare än vita glober, men det skulle här kunna röra sig om en rekordtidig "missing link". Bilder kommer senare.

    "DISCO" står för "Dr Ing Schneider & Co" - en tysk tillverkare som startade 1911, vars armaturer marknadsfördes av bl a ASEA under 1920-talet. Modellerna varierade mellan helt olika typer - både globarmaturer för väggmontage, hängande taklampor med emaljerad (RLM Dome-) plåtskärm, bordslampor och gatuarmaturer.

    Namnet var länge en gåta men den 22 oktober 2007 gjorde jag ett epokgörande genombrott i armaturforskningen. Flera års fruktlöst detektivarbete kulminerade i antikvariatfyndet av mastodontverket "Die Projektierung und Ausführung Elektrischer Licht- und Kraftanlagen" av Karl Wernicke från 1922, som avbildar armaturer från firman. Kombinerat med en kvalificerad gissning och en liten websökning löstes den gordiska knuten. Spiken i kistan var bildjämförelser mellan denna bok (som bara nämner "Dr Ing Schneider & co") och ASEAs "Modern Ljusteknik" från 1927 (som bara skriver "Disco").

    Det är lätt hänt att vi tolkar saker utifrån vår samtid och därför tycker vissa saker verkar lustigare än de egentligen är. För visst blir det mer spännande att försöka hitta ett logiskt samband mellan disco-lamporna och John Travolta än till upphovsfirmans namn?

    Att Doktor-Ingenieur Schneider & Co tillverkade DISCO-armaturer är inte konstigare än Körting & Mathiesens KANDEM-armaturer (K & M) eller Elektroholms Elhå-armaturer. Men att idag söka efter dessa äkta "discolampor" är ungefär som att söka på nätet efter "Java" för att hitta något om kaffe...

    Att Schanzenbach & Co tillverkade HORAX-bordslamporna ("biblioteks-/bankirlampa" med vinklingsbar avlång grön skärm) och att Osram låg bakom WISKOTT-reflektorerna är andra läxor lärda. Men det är en annan historia...