1930/40-tals SEG-gatlykta med glasskärm

Med start i de under sent 1920-tal från Tyskland importerade armaturerna från Siemens och DISCO (Dr.-Ing. Schneider & Co) och ASEAs banbrytande Nr 3979 från 1930 introducerades principen med öppna glasskärmar som kom att bilda skola för svensk gatubelysning under decennier. Gatlyktor från 1930- & 40-talet (före plastens tidevarv) hade vanligen en öppen cylindrisk eller välvd glasklocka. Här syns "Stockholms Elektricitetsverks modell" benämnd SEG med glasskärm (SEV / SEW utan glas). Armaturen är avsedd för glödljus och blandljuslampa. Glasskärmen har här fäste av SEV-system, dvs hålls fast mellan två plåtringar, hopskruvade med fyra skruvar - något som även användes till flera andra armaturmodeller. "Tratten" förekom dock även med ett "eget" dedicerat fäste - mer om det senare.

Glaskupor från 1950-talet och före är ibland lilatonade. Det tycks bero på solpåverkan av glaset. Observationer visar att skärmar som suttit mot en vägg är vita på den del som vetter mot väggen och sk¨rmar som suttit inomhus är vita.

Då man under 1990-talet börjat inse värdet i formgivningen av gamla lampor som dessa, har en ny flora imitationer dykt upp - se JCDecaux modell "Anderson". Dessa ter sig dock mest som ulvar i fårakläder vid jämförelse då de egentligen består av en bakom glas horisontellt monterad lampa med modern reflektor plus en plan verkanslös skärm påsmälld för att på långt håll försöka likna en äkta gammal skärm. Klent. Jag kan förstå att man vill ha högre effektivitet men kan det inte göras snyggare? Paradoxalt nog köps dylika modeller regelmässigt in till lugna platser där en trevlig atmosfär önskas, samtidigt som originalen rivs bort från de industrimiljöer där de fortfarande kan finnas.

Anekdot: Sommaren 1998 revs hälften av den s.k gjuteribron, eller truckbron, i Västerås som går över järnvägen från ASEA:s Sigurd-område till Mimer-området (inklusive den gamla gjuteriverkstaden). Viaduktens bygge påbörjades 1946 och den invigdes den 1 juli 1948. Längden var urpsrungligen c:a 400 m. På bron, som varit avstängd sedan 1980-talet(?), står några gamla stolpar som inte nåtts av gatukontorets moderniseringar. Brons bas fick bli kvar och lamporna som står upp på bilderna står fortfarande i skrivande stund men de var fler förut. Endast två hela glasskärmar fanns bland de c:a elva stolparna som stod på bron. Den ena finns nu säkrad i museets lager, den andra sitter fortfarande uppe. (Det är osäkert om den egentligen är hel eller om den har en spricka.)

Nu (2001) talas det t o m om att bygga upp bron och ta den i trafik på nytt. Om man då vill åstadkomma en mysig gammaldags atmosfär rekommenderas att sätta tillbaka lamporna, ev. efter omsorgsfull restaurering. Museet skänker gärna tillbaka armaturerna i händelse av detta. :-)

Snarlika lampor (utan glasskärm), i fint skick, med mer pittoresk stolpe, gör nytta i andra städer, t ex Östersund centrum, Visby och Engelska Parken i Uppsala. Jag känner dock inte till om det är återinstallation eller om de stått där hela tiden. I åtminstone Östersund-fallet verkar även original-lamphållarna vara kvar. Bra!

K-märk! K-märk! Än står de, i livets skymning

Tack till Carl Johan Hall för hjälp vid fotograferingen.

Tipsa mig. Vet du något ställe där liknande gatlyktor står uppe, ligger undanlagda eller håller på att rivas? Jag är mycket tacksam för tips!

Snarlika modeller fanns även utan glasskärm, se:
Engelska Parken i Uppsala &
Gatlykta med svanhals.
Se även gatlykta med J-formad stolpe.


Några armaturbyten som omtalas på nätet: (förhoppningsvis inga rariteter)

I Karlstad byttes många gamla armaturer under 2001-2003.
Vi i Karlstad nr 4, december 2000 (Acrobat-fil, 1Mb)

I Göteborg byttes gatlyktor under 2001.
Vårt Göteborg, Mars 2001