Ett kapitel ur "Statens Vattenfallsverk under fyra decennier" (1947).
(För fler bilder ur boken, klicka ovan)

Ett fysiskt exempel: Vattenfalls personalbostäd


Västerås kraftverk: Radhus för maskinister m. fl. Arkitekt E Hahr.
Bild från år 1920.

39. Bostäder och sociala åtgärder

Av B Eklöf och W Söderlund

Vattenfallsstyrelsen har förutom den mångfald tekniska problem, som belysts i tidigare artiklar, att lösa betydelsefulla sociala frågor för både den fast anställda personal, som skall ombesörja anläggningarnas drift, och för betydande arbetsstyrkor, som erfordras för anläggningarnas uppförande.

Då ett kraftverksbygge igångsättes i en obygd, måste i första hand ordnas med bostäder för tjänstemän och arbetare jämte familjer, med vägar och kommunikationer, affärer, marketenterier och mässar, sjukvård, skolor, tvätt- och badinrättningar m. m. samt lokaler och anordningar för fritidssysselsättning och förströelse, så att ej isoleringen från yttervärlden skall bli så kännbar. Alldeles särskilda problem uppstå vid framdragandet av de mångmila kraftledningarna genom de norrländska vildmarkerna. Här måste givetvis åtgärderna främst inriktas på att ordna med lätt flyttbara men trivsamma logement samt mathållning för arbetarna.

319


Trollhättan: Maskinistbostad, 2-fam. Arkitekt S Dyhlén, 1907.

Antalet permanenta tjänstebostäder inom verket uppgår för närvarande till ca 550 lägenheter med ett byggnadsvärde av omkring 10 Mkr. Ungefär 2/3 av lägenheterna innehålla 2 rum och kök, som är standard för förste och andre maskinister, medan driftverkmästare och stationsmästare ha 3 rum och kök, ingenjörspersonal och därmed likställda 4 à 5 rum och kök. Standard för förvaltningschefer är 6 rum och kök.

Kvaliteten på lägenheterna är mycket varierande. Vissa byggnader, övertagna samtidigt med Trollhätte kanalverk, och de bostäder, som uppfördes i samband med de första kraftverksanläggningarna, voro rymliga och av god standard men saknade enligt den tidens sed andra bekvämligheter än elektriskt ljus, vatten- och avloppsledningar. Som en följd av den allmänna höjning av bostadsstandarden, som ägt rum inom landet - särskilt under de två senaste decennierna - har standarden höjts även på Statens Vattenfallsverks tjänstebostäder, vilka numera utrustas med alla gängse moderniteter och fylla alla rimliga anspråk på bekvämlighet och trevnad. De äldre lägenheterna ha också i rätt stor omfattning moderniserats.

Nu i bruk varande provisoriska bostadshus innehålla något mer än 100 lägenheter för tjänstemannafamiljer och omkring 100 för arbetarfamiljer medan antalet platser i baracker, ungkarlsbostäder och mässar är ca 1 800. Byggnadskostnaderna för dessa provisoriska bostadshus rör sig om ca 6 Mkr.

De permanenta bostadshusen ha uppförts i såväl egen regi som på entreprenad och de provisoriska byggnaderna uppsättas av byggnadsavdelningarna med användande av monteringsfärdigt material så att husen sedan kunna flyttas och återuppsättas på andra arbetsplatser. Ritningar och programhandlingar uppgöras på styrelsens arkitekt- och husbyggnadskontor. För utbyggnaden av Trollhättefallen uppfördes på Västergärdet strax

320


Porjus: Maskinistbostad, 2-fam. Arkitekt H Rahm, 1911.

söder om kraftstationen permanenta tjänstebostäder för driftpersonal, varav på föregående sida en tvåfamiljsbostad för maskinister visas.

De byggdes i två våningar och till en början av tegel på grunder av sten, men så småningom övergick man av kostnadsskäl till överbyggnader av trä. Kök och rum voro stora och köksinredningen enkel. Till lägenheterna höra källare och vindskontor samt dessutom gemensam tvättstuga. På tomterna ordnades planteringar och trädgårdsland. I regel gjordes husen för två familjer för 1:e maskinister och för fyra familjer för 2:e maskinister.

Då arbetsplatsen var belägen på ringa avstånd, ca 2 km från centrum av Trollhättans stad, blevo de sociala anordningarna i övrigt av ganska ringa omfattning.

Även för de arbeten utmed Göta älv, som senare bedrevos för Trollhätte kanals utbyggnad och för Lilla Edets och Vargöns kraftstationer, blevo de erforderliga åtgärderna för bostäder och socialvård av relativt liten omfattning beroende på närbelägen allmän bebyggelse.

Vattenfallsstyrelsens första stora ödemarksbygge var Porjusanläggningen, som låg 5 mil från närmaste fasta människoboning. För att härbärgera den betydande arbetsstyrka av maximalt ca 1 200 man, som erfordrades för att utföra detta pionjärarbete i ödemarken, måste en betydande husbyggnadsverksamhet bedrivas. De först utförda jordkojorna ersattes successivt med trähusbaracker med enkel inredning.

De permanenta bostäderna för driftpersonalen, ett 20-tal från början, uppfördes i ett bostadsområde strax söder om kraftstationen. De uppfördes av trä i 2 våningar på grundmurar av sten och voro i stort sett av samma standard, som ovan beskrivits för de permanenta tjänstebostäderna i Trollhättan. I de flesta av dessa bostäder ha under årens lopp successivt gjorts vissa förbättringar såsom installation av WC, elspisar och kylskåp.

21—927 48

321


Hölleforsen: Mäss.


Nämforsen: Mäss, sällskapsrum.

Bespisningen av ogift personal och arbetare skedde i härför uppförda mässar och marketenterier. Den strax ovanför den blivande dammen vackert belägna ingenjörsmässen har senare och förhyres nu av Svenska Turistföreningen. En sjukstuga uppfördes med 23 sängplatser och fullt ut- rustat operationsrum, och sjukvården, som redan vid denna tid var fri även för arbetarna, ombesörjdes av en verksläkare jämte sjuksköterska.

322


Nämforsen: Maskinistbostad för 4 familjer, typ I.

Affärsrörelse bedrevs av privata företagare, som antingen byggde egna hus eller hyrde av verket. Skolhus, bad och tvättstuga uppfördes, ävenså läsrum med dagliga tidningar samt ett bibliotek.

Ett flertal primitiva och ur hygienisk synpunkt tyvärr mindre tillfredsställande egna hem uppfördes på privat mark. För att få detta område sanerat, har verket måst nedlägga rätt stora kostnader och även i övrigt i hög grad fått stå för de sociala anordningarna inom samhället.

Porjus samhälle har nu ett invånareantal av ca 1200 personer och förutom från byggnadstiden kvarstående byggnader har tillkommit ny större skola i stället för den först uppförda, biografer, tvättstuga med elektrisk tvättutrustning m. m. Verket har till Porjus kyrkliga ungdomskrets överlåtit en gammal byggnad, som under verkets medverkan ombyggts och in-

323


Hölleforsen: Maskinistbostadshus för 4 familjer, typ II. S. k. »Porjushus».

retts till kyrka. Den hyra härför, som ungdomskretsen uppbär av Jokkmokks kommun, användes för den kyrkliga ungdomsverksamheten inom samhället. Ett planerat badhus med simhall samt under uppförande varande idrottsplats komma att bli ett efterlängtat inslag i samhällets moderna liv.

I samband med byggande av Älvkarleby kraftstation uppfördes permanenta bostadshus med 25 lägenheter med överbyggnader av putsat tegel på grunder av sten. Maskinistbostäderna gjordes med två eller fyra lägenheter i varje hus.

På en del håll, såsom vid Västerås kraftverk och ett flertal sekundärstationer, ha de permanenta bostadshusen uppförts med fasadtegel i med stationsbyggnaderna överensstämmande stil. Under 1920-talet började man att installera centralvärme och vattenklosetter vid husens uppförande.

En hustyp, som användes på flera håll under 1930-talet, är det s. k. »Hallsbergshuset». I bottenvåningen finnas två lägenheter om ett rum och kök resp. två rum och kök, medan vindsvåningen inrymmer två à tre enkelrum. Genom att två av dessa antingen användas som överliggningsrum eller

324


Hölleforsen: Chefsbostad.

hyras av hyresgästerna på nedre botten, erhålles en viss möjlighet till variation av lägenheternas rumsantal.

Likartade förhållanden som i Porjus rådde under uppförandet av den i fjällvärlden, ca 10 mil nordväst om Porjus belägna Suorvadammen. Detta arbete påbörjades år 1919 och arbeten med höjning av dammen ha senare pågått i flera etapper. Förläggningar ordnades i baracker och tjänstemannamäss, vilken sistnämnda nu förhyres av Svenska Turistföreningen som hotell. Marketenteri för bespisning av arbetsstyrkan samt ett Folkets hus uppfördes. Efter arbetenas färdigställande kvarbo här endast 2 dammvakter jämte familjer. Byggnadsmaterial till Suorva fraktades under byggnadstiden med verket tillhöriga motorbåtar och pråmar över sjöarna, och personal samt lättare gods befordrades delvis med verket tillhöriga flygplan.

325


Harsprånget: Mäss, matsal.


Harsprånget: Mäss, samlingssal.

Före första världskrigets slut igångsattes ett nytt kraftverksbygge i Harsprånget i Stora Lule älv, ca 1 mil nedanför Porjus. Ett flertal provisoriska samt 3 permanenta bostadshus uppfördes. Kraftverksbygget nedlades dock inom kort till följd av försämrade konjunkturer för att först år 1945 på nytt upptagas.

326


Byggnadsplan över Harsprångets samhälle.
327


Harsprånget: Provisoriskt bostadshus för gifta arbetare.

Efter ovan nämnda kraftverksanläggningar följde en del sådana i bebyggda trakter såsom Motala, Norrfors, Malfors, Kattstrupeforsen samt de mycket stora arbetena i Stadsforsen och Torpshammar, där bostadsbyggnader och sociala anordningar i övrigt endast erfordrades i mindre omfattning. Midskogsanläggningen i Indalsälven var däremot belägen i ödemarken ca 4 mil öster om Östersund, och där fick verket praktiskt taget helt svara för bostadsanskaffningen och socialvården. För tjänstemännen uppfördes mäss med matsal, sällskapsrum och gästrum. Tjänstemännen förlades dels i de permanenta bostäderna för driftpersonalen, dels i provisoriska tjänstemannabostadshus. För arbetarna ordnades förläggning dels i baracker med 4-8 man i varje rum, dels i av dem själva provisoriskt uppförda egna hem, vartill verket tillhandahöll räntefria lån och byggnadsmaterial till självkostnad. Ett mindre antal arbetare kunde erhålla bostad i närliggande orter. De provisoriska husen utfördes av monteringsfärdigt material på grunder av i marken nedsatta stolpar av trä.

Ett Folkets hus med plats för 250 personer uppfördes. Där höllos gudstjänster, föredrag, filmförevisningar m. m. Samhället hade även präst samt sjukstuga med plats för 9 patienter. I övrigt ordnades genom verkets försorg affärer, ett stort modernt marketenteri, småskola, busstransporter för större barn till folkskola i Stugun, bad samt tvättinrättning för inlämningstvätt. Efter byggnadsarbetenas slut ha de provisoriska byggnaderna, som uppfördes monteringsfärdiga, nedtagits och uppsatts på nya arbetsplatser.

De permanenta tjänstebostäderna uppfördes av träöverbyggnad på betonggrunder och innehålla fyra lägenheter i varje hus utom chefsbostaden, som är enfamiljshus. De försågos med alla gängse moderna bekvämligheter.

328


Harsprånget: Arbetarebarack för ungkarlar.

Badrummen för maskinistbostäderna gjordes gemensamma i källarna. Uppvärmningen av chefsbostaden och de tre intilliggande maskinistbostadshusen sker från en gemensam panncentral i ett av de sistnämnda husen, varvid förutom vedpanna även finnes elektrisk genomströmningsapparat, som får användas vid god tillgång på elkraft. Därjämte uppfördes en permanent tvättstuga med elektrisk utrustning.

Efter Midskogsforsen följande byggen, Nämforsen, Forsmoforsen och Hölleforsen, äro samtliga belägna i bebodda trakter, och verket har där icke behövt vidtaga så omfattande sociala åtgärder. På samtliga ställen ha emellertid uppförts tjänstemannamäss och samlingslokaler, där sådana ej tidigare funnits på platsen, provisoriska bostäder för tjänstemän samt i viss utsträckning provisoriska baracker och egna hem.

Två permanenta bostadshus med fyra lägenheter i varje för maskinister ha uppförts på vardera platsen samt en chefsbostad, i Hölleforsen utförd som enplansvilla.

Bostadshus II är s. k. »Porjushus», så benämnt emedan hus av detta utförande först började användas i Porjus i början av 1940-talet som arbetarbostäder. Lägenhetsytan har något utökats i förhållande till de först uppförda husen. Genom att köksalkoven i en del fall avskilts från köket och utrymmet i stället lagts till det angränsande sovrummet, har en viss variation av lägenheternas rumsindelning åstadkommits.

329


Harsprånget: Enfamiljs maskinistbostad.

I bostadshus I äro lägenheterna något större, bestå av 2½ rum och kök och ha en lägenhetsyta av 68 m² vardera.

I källaren till bostadshus I finnes en för de permanenta husen gemensam panncentral med möjlighet till elektrisk uppvärmning och i källaren till hus II en tvättstuga med elektrisk utrustning. Dessutom finnes i källarna gemensamt badrum.

Är 1945 återupptogs utbyggnaden av Harsprångsfallen. För detta Vattenfallsstyrelsens hittills största byggnadsföretag ha de sociala åtgärderna på grund av arbetsplatsens isolerade läge måst bli mycket omfattande. För att härbärgera vid bygget sysselsatta tjänstemän och arbetare jämte familjer samt affärsanställda m. fl. har ett stadsliknande samhälle uppförts, som torde komma att rymma omkring 2 000 personer. Dessutom utnyttjas de gamla byggnaderna i det närbelägna bostadsområdet, som uppfördes vid förra Harsprångsbygget. I det permanenta bostadsområdet i Harsprånget torde ett 20-tal familjer komma att kvarbo, sedan driften övertagit anläggningen.

Provisoriska bostäder för tjänstemän med lägenheter om två à tre rum och kök samt familjebostäder för arbetare om 1½ à 2 rum och kök ha uppförts som envånings radhus. Lägenheterna äro utrustade med vatten och avlopp, WC, rostfria diskbänkar, elektriska spisar och uppvärmning med elradiatorer.

Ett 60-tal egna hem, till vilka verket dels bidragit med medel för gator m. m. dels även lämnat räntefria lån, ha byggts. Ett flertal baracker ha uppförts och givits betydligt högre standard än tidigare utförande och beläggningen är numera normalt fyra man per rum. Möbleringen består i ett rum av 2 dubbelsängar med över- och underplats, ett större bord samt en skrivvrå med skrivbord, bokhylla m. m. De gamla sittpallarna ha ersatts med karmstolar, och vid varje säng har insatts sängskåp och sänglampa. Inredningen har utförts i ljus björk och rummen ha försetts med gardiner i glada färger. Verket svarar för städning av barackerna och håller erforderlig säng

330


Harsprånget: Lekskola.

utrustning. Rummen äro elektriskt uppvärmda och till varje rumsenhet hör ett tvättrum med vatten och avlopp, kokplatta och skåp för arbetskläder samt torkrum och ett särskilt rum med garderober för bättre gångkläder. Hela samhället har försetts med vatten- och avloppsledningar.

För att tillmötesgå den skiftgående driftpersonalens inom verket önskemål om bättre möjlighet till ostörd vila under dagen efter nattskift uppföras de permanenta bostäderna i ett plan. Härigenom slipper man störningar i bottenvåningen från ovanför boende. Husen ha uppförts på grunder av betong med överbyggnader av monteringsfärdigt trämaterial och äro försedda med alla moderna bekvämligheter inklusive badrum i lägenheterna. Tjänstebostadslägenheterna för maskinister bestå av två rum och kök jämte ett mindre sovrum om 7 m² med extra ljudisolerade väggar. Ytan i en dylik lägenhet uppgår till 68 m².

Åtta lägenheter äro enfamiljshus, medan fyra hus för reparatörer och arbetare utföras med två lägenheter i varje. Dubbelhusen äro försedda med normalskyddsrum i källaren. Enär ingen utnyttjningsbar vind inretts, ha källarna grävts ut under hela husen. Även chefsbostaden och driftverkmästarebostaden göras som enplansvillor.

På grund av det relativt glesa byggnadssättet skulle en gemensam panncentral med värmeledningskulvert till varje hus ha blivit dyrare än den nu utförda centralvärmepannan i källaren under varje lägenhet. Varje panna har försetts med elektrisk genomströmningsapparat, som får användas, då ej brist på vattenkraft föreligger. Inom området uppföres därjämte en gemensam tvättstuga med elektrisk utrustning.

Verket har uppfört en mässbyggnad i två våningar av likartat utförande som i Nämforsen och Hölleforsen, men större. Vidare finnas affärslokaler och lokaler för hantverkare, administrationsbyggnad inrymmande bl. a. post

331

och telefonstation, polisstation samt väntsal för busstrafiken m. m., restaurang, småskola, tvättstuga för egna hem, badhus med solarium, dansbana m. m. Från Midskogsforsen ha flyttats och återuppförts marketenteri för 250 samtidigt spisande gäster, sjukstuga, tvättinrättning för inlämningstvätt samt Folkets hus med biografutrustning och 250 åskådarplatser. Vägar, planteringar med lekplatser för barn samt tennisbana ha iordningställts ävensom lokal för träslöjd och vävnadsslöjd i det gamla marketenteriet. Luleå domkapitel har stationerat en prästman i Harsprånget, och därjämte har anställts en socialkurator, som skall biträda med de sociala frågorna och söka skapa nya trivselmoment för personalen. Biblioteksverksamheten har utökats och bidrag till korrespondensstudier för såväl tjänstemän som arbetare kan numera erhållas genom verkets undervisningsanstalt. Verksledningen har även sökt animera idrottsverksamheten genom penninganslag och har i övrigt visat stor förståelse för en god socialvårds utomordentliga betydelse.

332